På en båt av den här storleken med singelmontage och roder/rak axel är det otroligt praktiskt med en akterpropeller, alltså elektrisk sidopropeller i aktern. Varvet har det som en mycket vanlig extrautrustning, och skrovet  är redan förberett för en 185mm-trumma. Likaså finns styrkablage förberett fram till förarplatsen. Här har en Sleipner SE60 (4 hk) monterats, med s.k. "cowls" för att minska risken att den suger luft. Till skillnad från bogpropellern (också en SE60) är denna mycket tyst.
	Vi ville inte ha (gasol-)ugn utan hellre en mikro, som vi hade på NB870:n. Faktum är att vi aldrig saknade en vanlig ugn. Båten beställdes därför helt utan spis (och gasolinstallation), även om mikro givetvis också är något man kan få installerat från varvet. Eftersom mikro + gasolkök är lite lägre än en typisk båtspis, fick vi plats med en låg, bred låda för t ex bestick. Det är i och för sig mycket förvaringsutrymmen i pentryt, men just låga, vanliga lådor som man ofta har i köket hemma finns inte.
	Det färdiga spisarrangemanget i vår tappning. Jag är ingen vän av de där luckhållarna i form av spiralfjäder som man "puttar till"/böjer för att stänga. Förr eller senare går man emot eller trycker till luckan så fjäderns fästen går sönder eller skruvarna lossnar. Som synes på bilden sitter istället en gasfjäder. Gasolen är försedd med en fjärravstängningsventil precis bredvid flaskan i utrymmet bredvid akterdäck. I "gropen" till höger om spisen sitter därför en belyst strömbrytare, som när den slås av stänger av gasolen redan vid flaskan. Mikron går på en 3000W inverter (ren sinus). Men mer om den längre fram.
	Hittade en kinesisk firma som hade små, varmvita och vattentäta LED-lampor till bra pris, som visade sig passa utmärkt som steg- och prydnadsbelysning. Sitter nu dubbla på var sida i aktern och en i var ände av det nedsänkta skarndäcket. Två nedåtriktade av annan sort (Biltema) sitter under peket och lyser upp där man sätter fötterna. Totalt drar de bara ett par hundra mA, och kan med fördel vara påslagna hela natten så man har lite ledljus (!) om man går på båten i mörkret.
	Även visst kablage för stereo är fördraget. Denna typ av högtalare är egentligen tänkt för takmontage. Många är väldigt enkla, men det finns också modeller med riktigt HiFi-ljud. Och här finns både plats och mycket "högtalarlåda" bakom. Varvet monterar liknande fast runda om man beställer med stereo. Jag tyckte dock fyrkantiga passade omgivningen bättre, men det är nog en smaksak. Utehögtalare är det också förberett för, så de var enkla att montera (ingen bild, dock). De försågs med en knapp bredvid stereon så man enkelt kan stänga av ljudet ute. Visst kan man göra samma sak med faderkontrollen i stereon, men det går fortare att trycka på en knapp ;-)
	Den uppmärksamme har sett att vår S35:a har peke/bogspröt. Det är inte original, men något vi tidigt bestämde att vi ville ha. Även vår NB870 försågs ju med ett egenhändigt plastat sådant. Dels tycker vi linjerna blir lite smäckrare med peket, men framförallt har vi gjort peket av praktiska skäl. Under peket (nedre bilden) sitter en utdragbar stävstege med 1-2 extra steg samt en bogstrålkastarte med LED (typ arbetsbelysning till traktorer). Tyvärr är vinkeln på ytan ovan fenderlisten m.m. sådan på båten att det inte går att få tillräcklig hållfasthet utan en stödpinne i vinkel under (om man inte gör peket jättetjockt), men det har ju var och varannan båt på sina peken. I vinter kommer pekets ovansida att få Flexiteek.
	Som standard är bl.a. förpiken försedd med gardiner för fönstren av typen  vita, endast ljusdämpande plisségardiner. Snyggt - javisst. Men i sovutrymmen som dessa vill man nog kunna mörklägga ordentligt. En skena har monterats ovan fönstret och gardiner i lämpligt grått tyg har sytts, så nu är det snabbt och enkelt att stänga ute sommarnattljuset. Tips: Köp skenor (U-skena)  m.m. från heminredningsbutiken istället för marindito. Kostnaden stannar på en fjärdedel....
	I en båt kan man inte få nog av småfack. På var sida om dubbelkojen i förpiken finns ett rejält hyllutrymme. Med en hylla mitt i blir det mer än dubbelt så användbart. Tips: Inredningen är i vitlaserad ek, en "färg" som just nu är väldigt populär. Och praktisk. Därför finns mycket som går att använda som "råmaterial" för att göra olika detaljer t.o.m. i IKEAs sortiment. Råmaterialet till hyllorna på bilderna kommer från en skohylla, tillbehör till en IKEA-möbel. Skillnaden i nyans/vitlasering mot hyllsidorna är som synes mycket liten. Vid pentryt finns ett liknande hyllutrymme, främst gjort för vinflaskor tror jag. Den enda hyllan (den i mitten) blev dock snabbt full med småprylar, så två extra har monterats (röda pilar). Vinflaskutrymmet blev istället plats för pappersrullem och nedre hyllans placering har anpassats så man precis får ner en full rulle i "gropen".. Lägg märke till likheten mellan hyllplanen gjorda av IKEA-delarna (röda pilar) och originalhyllan (i mitten).
	Som standard utrustas båten med "vanliga" manuella trimplan. Det har vi., Man kan som option också få Zipwake monterat redan från varvet, och det lär vara en riktig höjdare att välja till. Men Zipwake är inte billiga. Vanliga trimplan fungerar ändå helt ok, även om man kan behöva passa och trimma dem lite i farter mellan 20-30 knop. Inget anmärkningsvärt, dock. Fick dock för mig att prova lösningen på bilden, en automatik för trimplan från Mente Marine. Mycket billigare än Zipwake. Panelen är allt som behövs, då den innehåller både gyro och GPS och kan på så sätt veta både fart och om man t ex svänger (då båten ju skall luta lite inåt). Installationen är också enkel - bara byta ut befintlig panel mot denna, ev. dra fram en jordkabel om det inte redan finns. Kändes lite för bra för att vara sant, men efter lite sökning på nätet verkade det knappt finnas en enda missnöjd kund. Och resultatet på vår S35 blev fantastiskt bra !  I princip behöver vi nu aldrig röra trimplansinställningen oavsett fart - allt bara fungerar.
	Som nämnts ovan har båten numera en fast, kraftfull inverter. Ett antal 230V-uttag (men även 12V) har monterats upp på olika ställen i båten. På sikt blir det troligen 230V även på toa och i förpiken.
	Båten är som standard förberedd för en 32" TV som, när den inte används, är nedsänkt i pentryskåpen. En flott lösning, som dock kraftigt begränsar förvaringsutrymmet i dessa pentryskåp. Vår lösning är istället en billig 22", men med elektrisk hissanordning med funktion liknande varvets originallösning. Då blev det i alla fall en del av skåpet som kan ha fullt förvaringsdjup. Dessutom spelar nog TV:n inte samma roll idag - man använder surfplattor och telefoner, då sällan två personer vill titta på samma program (inte i vår familj i alla fall). Och en 22" räcker.
	En annan sak som är väldigt bra att ha när båtarna blir lite större är en backkamera. Kostar idag nästan ingenting, men ger en bra uppsikt hur nära man är andra båtar vid backning samt även viss kontroll av ankarspelet. Samt att man från förarplats kan se om gasten är klar med bojen vid bojförtöjning. Denna kamera sitter på platsen för flaggstångshållaren (som är nerflyttad på akterspegeln istället), uppe på takkanten. Ansluten via trådat nätverk och kan ses i ett fönster på den stora datorskärmen vid förarplatsen.
	Båten kan utrustas med extra pollare lågt ner vid badbryggan (option). Det är ett tillval som vi absolut rekommenderar !   Kommer väl till pass vid allt från bojförtöjning till att göra fast gummibåt. Vi hade redan ett par passande pollare liggande och har eftermonterat dem själva, men originalutförandet från varvet är nästran identiskt.
	På bilden ovan syntes två orange trådar, fastsatta i öglor med karbinhakar. Så här ser det ut om man tittar på hela badbryggan - två elstängseltrådar som löper utefter badbryggans kant. Till höger vid BB infärsning kan man ana två spiralfjädrar som säkerställer att tråden hålls spänd. En gul skylt varnar de läskunniga för olämpligheten att ta i trådarna. Men varför detta ? De som läst båtdagboken på NB870:n vet att vi i hamnen ibland har problem med änder som använder båtarnas badbryggor som natthärbärge och toalett. Därför tog jag med lösningen från den (och elaggregatet) och gjorde motsvarande på S35:an. Elstängslet är mycket lätt att haka ur och rulla ihop. På nedre bilden syns elaggregatet, som sitter på skrovinsidan i maskinrummet, nära aktern. Matas med 12V och drar försumbart, och lämnar pulser på ett par tusen volt ut. Kablarna härifrån till öglorna på badbryggan har försetts med var sin extra gummislang för isoleringens skull.
	På bilden ovan står det "Dusch/spol" på ett av förvaringsfacken. Så här ser det ut inuti (i original är facket tomt). Även om båten har dusch(kabin) inne, så är det väldigt praktiskt med duschmöjlighet på badbryggan. Om inte annat när grillen skall diskas..... Längst till höger finns ett "Gardenauttag" för anslutning av trädgårdsslang. Detta matas av en tryckstyrd spolvattenpump med lite högre kapacitet, som tar vatten från sjön. Perfekt om man behöver spola däcket eller tvätta båten. (I det andra facket, på BB sida, förvaras trädgårdsslangen och spoltillbehören).
	I moderna båtar finns det av någon anledning sällan en naturlig plats för vare sig handdukar (disk/tork) eller sopkärl. Vissa modeller (även i denna storlek) har inte ens dubbla diskhoar, och verkar inte vara gjorda för att man skall diska eller ens äta måltider ombord. Mest kanske dricka vin, om man får tro broschyrer och reklam ;-). S35:an har i alla fall två riktigt rejäla diskhoar. Men i originalutförandet finns - i vårt tycke - just ingen bra plats för handdukar och sopkärl. Viknes är dock tämligen flexibla med till/frånval, så istället för elektriskt höj/sänkbart bordsstativ beställdes vår båt med ett "barskåp" under bordet som stativ (finns på en del av deras andra modeller, se bild). Fast utan barskåpsinredning. I detta inryms numera utdragbart sopkärl, handdukar, diskstativ m.m. - allt på drygt en armlängds avstånd från pentryt.
	I skåpen på akterdäck inryms numera även en elcentral för landström och automatisk omkoppling till invertern (endast uttagen inne i båten) när landström saknas. Förutom jordfelsbrytare och separata grupper för VVB, laddare och vägguttagen inne, finns här också en Volt/Amperemätare på inkommande landström. Förutom att indikera att det finns spänning från land kan man då även se vad båten förbrukar.
	I samma skåp sitter i original en huvudbrytarpanel. Själva huvudbrytarna finns dock i maskinrummet nära batterierna, men kan alltså fjärrstyras härifrån. Det är elegant. Originalpanelen innehåller dock endast motsvarigheten till de tre knapparna till vänster (motorbatt, förbrukarbatt och sammankoppling). Dessutom på en specialgjord panel med bl.a. externa lysdioder som syns dåligt snett uppifrån. Carlingswitchar finns ju med inbyggda LED som kan kopplas precis på det sätt som behövs (se gröna LED på AUX BATTERY t ex), så eftersom vi behövde flera brytare så byttes hela originalpanelen ut. Solpanelerna (återkommer till dem) kan nu brytas bort om man vill, likaså har elstängslet en tydlig avstängningsknapp längst till höger. Den återstående lediga platsen kommer vara till en länspump när vi bygger om dräneringen av ankarbox och förvaringslådan på badbryggan, men det återkommer vi till senare. Extra 12V-uttag är också monterat. Kan man aldrig få för mycket av ;-).
	Bord på akterdäck är tillval. Man kan även få det elektriskt höj/sänkbart, och i nedsänkt läge blir det då möjligt att lägga på en extra dyna och få ett stort soldäck. Eller extra sovplats för den som vill "tälta". Oavsett så är det en väldigt flott lösning. Vi har dock gjort bordet själva (hyllplan i ek från Biltema, som kapats, limmats, vitlaserats och lackats). Stativet är av det kraftigare slaget och kan sänkas ner till "dynnivå" om man vill. Fast det är väldigt manuellt...
	Vi har också installerat "batteritankmätare" för både förbrukar- och motorbatteribankerna. Instrumentet är av egen konstruktion och gör dessutom lite mer än bara kollar batterierna - mäter vindhastighet (nuvarande och max senaste timmarna), råspänning från solpanelerna samt temperatur ute och i varmvattenberedaren (så man vet om varmvattnet är på upphällningen). Mycket sköts av en datainsamlingsenhet vid batterierna och instrumentet på bilden är mer en presentationsmodul. I vinter kommer denna (bilden) att bytas ut mot en som gör samma sak på en färgdisplay, men även visar status på alla tankar - bränsle BB, STB, vatten och toa. För att kunna göra detta kommer den att ligga på båtens NMEA 2000-nätverk, och tills dess kommer även vattentankmätaren att hanteras den vägen .
	NMEA 2000-bussen i vår S35:a Vi har installerat en NMEA 2000-buss. På denna sitter motorn (via en adapterkabel), Autopilotenheterna (Raymarine via adapterkabel), en Raymarineplotter/ekolod/radardisplay, AIS-transponder, bränslegivarna (via motor-ECU) samt toatanksgivaren (obs - septitankgivare och givare för BB tank är tillval). Även PC-datorn ligger på NMEA 2000 via en konverter. I vinter kommer även vattentankgivaren att läggas om till NMEA 2000 och mätaren (nu placerad inne på toa) att tas bort. Förutom att tankstatus kan visas  på Raymarin-instrumentet kommer ersättaren till "Multiinstrumentet" på bilden ovan även att visa dem.
	På den lilla fasta takbit som inte är glas eller lucka får två 80W-paneler alldeles lagom plats. De hamnar också en bit från radarplattformen så risken för skuggning är mindre. Å andra sidan är de parallellkopplade, så skuggas den ena kommer den andra att jobba. De lämnar trots allt en laddström på 5-7A vid normalt solsken, trots att de inte är optimalt vinklade.
	På de S35 vi sett monteras VHF-antennerna på sidan, på ett ställbart standardfäste med utanpåliggande kabel en liten bit. Vi valde istället att göra som på vår gamla båt, utan synlig kabel och fästet monterat ovanpå båten, innanför takrelingen. Det kräver dock ett annat, fast fäste, och om man inte vill att antennerna skall peka rakt upp (eller ut åt sidan) måste fästets lutning ändå vara justerbart. Nu finns det faktiskt, även om de inte är lika vanliga längre. Fästet heter "FLG" och tillverkas av danska Procom (numera uppköpta, tror jag). De har även bra marinantenner med rätt gänga och tätning att skruva direkt på fästet.
	Vårt val av montering är dock inte helt självklar. S35:ans överbyggnad är ju osymmetrisk, och på STB-sidan finns inte tillräcklig bredd mellan sidan och kapellskenan för en antennfot. Löstes dock rätt smidigt med en vinkel i rostfritt som tog hand om den del av foten som inte fick plats. Tillräckligt mycket yta finns fortfarande för att antennkabeln skall kunna gå tätt och dolt in i båten, som på BB-sidan.
	På vår båt (kan säkert skilja mellan olika S35:or) var spolvattenintaget till toaletten med sin kran monterat på ett onödigt svåråtkomligt ställe långt fram i maskinrummet,  nära BB-sidan. Eftersom vi vill ha minimalt med skrovgenomföringar och ändå skulle ha spolvatten också ("Gardenauttaget" i boxen, se en bit upp) så plastades ordinarie hål igen och intaget flyttades istället till denna position (rakt under huvudlucköppningen). Slangen på bilden grenas (ovan vattenlinjen) och går via backventiler dels till toaspolpumpen som tidigare, men även till en spolpump med tryckvakt.
	I original har båten 2+2 batterier. "Baljan" rymmer dock egentligen hela 6 st 95Ah AGM, så vi har kompletterat med ytterligare 2 st för förbrukarsidan. Dock var de ordinarie s.a.s. "luftigt" placerade, så för att få plats med två ytterligare batterier fick de förbrukarbatterier som redan satt där flyttas lite först. Här ser man också (de motoriserade) huvudbrytarna. Jag gillar den lösningen skarpt !  Brytaren kan placeras optimalt för de höga strömmarna (=korta kablar), och manövreringen placeras där den är smidigt åtkomlig för användaren. Som synes har vi även belysning i maskinrummet, f.ö. ett tillval som man även kan få från varvet. Rekommenderas, det är stort och med många "vrår" som kan behöva lite ljus....
	Här ur en annan vinkel (akterut)., Jag har satt en extra skiva på batteribaljans aktre vägg för att utnyttja höjden, på vilken invertern och batteriladdaren (på andra sidan, syns inte på bilden) sitter monterade. Nedanför invertern sitter huvudjordskenan. Fick koppla om lite för att verkligen göra den till "huvudjord" innan strömshunten kunde monteras, eftersom inte riktigt allt var konsekvent draget till denna skena. Men det löste sig, ju. En klenare extraskena för jordning behövdes för att få det snyggt och konsekvent (syns precis nedanför inverterns bakkant). Kan faktiskt rekommendera att kika på Biltemas sortiment/varianter, riktigt bra kvalitet till bra pris.
	På vissa ställen är det mycket kort mellan anslutningarna, men går ändå mycket ström. Ofta blir det en lite "knölig" grov kabel i ett V för att få plats med kabelskorna - om man gör det med grov (ofta 70-95mm²) kabel. S35:an var inget undantag. Där jag utökade och ändrade blev det därför helt enkelt strömskenor av plattjärn i mässing (koppar är också ok), 19x3 mm. Lite pilligare att passa in, bocka rätt och borra hålen exakt, men det blir mycket renare och snyggare. Och inget som är svårt att få tillbaks i läge/position efter t ex säkringsbyte. Med tagg/fjäderbrickor säkerställs oxidfri förbindelse, men lite kontaktfett är aldrig fel. På bilden återstår att märka upp och städa lite, dock....
	Nu sitter draperier i midkabinen. Blir lite mer avskildhet för de sovande, om t ex den i ena kojen vill sova men inte de i den andra. Sonen ville egentligen ha en skjutvägg, men det hade varit svårt att få plats med. Dessutom skulle det ju egentligen behövts två.....
	Slänger in en bild från förarplatsen, som det ser ut (just nu). Rakt framför föraren sitter en 15,6" PC-(pek)skärm med touch, kopplad till en PC-dator som via adapter även ligger på NMEA 2000-bussen. Detta är vår huvudsakliga navigationsutrustning. Båten har f.ö. också mobilt bredband och eget WiFi-nät. Uppe till vänster en Raymarine 9 EV med 3D-ekolodsgivare. Fungerar också som kartplotter (reserv till PC:n) och skärm för radarn. Tankmätarna kan också visas här. Under den stereon och VHF/amatörradio (2m/70cm). Autopilotpanel till vänster om ratten och trimplansautomatiken/panelen till höger ovanför densamma. I vinter skall PC-skärmen bytas mot en lika stor men mycket ljusstarkare pekskärm som jag nu fått tag på (nästan läsbar i fullt solljus).  PC, AIS, router m.m. sitter f.ö. i ett litet "teknikutrymme" under framsoffan. Här fanns ett nästan kubiskt utrymme på c:a 50cm i sida som nästan inte var till någonting. Sågade upp ovansidan (som ändå täcks av soffan) och gjorde soffan lättare demonterbar (bytte träskruvarna mot M6 och vingmuttrar). Visserligen har S35 redan ett stort, rejält "teknikrum" i grottan bakom kylskåpet, men detta var både mycket närmare instrumentbrädan och är mer lättarbetat och åtkomligt för de "småsakerna" jag efterinstallerat.
	Båten har en efterinstallerad batteritankmätare för båda batteribankerna (egen konstruktion) samt en vindgivare m.m. Informationen visas idag på en enkel svartvit LCD-display. Men den kommer bytas ut mot den på bilden, som jag nu börjar få att fungera. Förutom batteristatus, vind och temp kommer den nya också koda upp NMEA 2000-meddelanden. Därmed kan vi även se tanknivå utan att behöva slå på t ex plottern . Vattenmätaren är ju den enda med analogat instrument, men den kommer flyttas till N2k-bussen och på mätarens gamla plats (inne på toaletten) kommer istället ytterligare ett 230V-uttag monteras. (Displayen är en liknande modell som sitter på mindre smarttelefoner, och hela instrumentet är ungefär stort som en mobil. Färgerna är dock mycket mustigare än på den bleka bilden. Observera också att alla mätvärden som syns på bilden är fejk).
	Även AC (luftkonditionering) kommer installeras till nästa sommar. Men för att slippa montera så många extra luftutblås  kommer vi samutnyttja defrostermonstyckena som sitter nedanför framrutan. Kalluften skall ju helst blåsas in högt upp, eller i vart fall med uppåtriktade munstycken, till skillnad från värmen som med fördel blåses in långt ner. Därför är det bara defrostermunstyckena som är lämpliga även för kalluft. På bilden syns ett specialgjort luftspjäll, som kopplar om de tre slangarna till defrostermunstyckena mellan defroster (som original) och AC-aggregatet. För att dra spjället mellan de två lägena används en centrallåsmotor (för bil).  Det styrs (via lite elektronik) från AC-aggregatets utgång för kylvattenpumpen. Dvs när AC inte är igång lägger sig spjället i defrosterläge, när pumpen får spänning drar motorn en kort stund och flyttar spjället till andra läget. Fjädern är till för att hålla kvar spjället i ändlägena efter att motorn släppt. Anordningen får ju inte ligga och dra någon viloström, mer än vid omslag av spjället.
	I original levereras båten med komplett axelanlegg från Bosvik. Detta inkluderar en gammal traditionell fettsmord tätning med simmeringar/packboxar som kräver underhåll och "lagom" med fett. Om man skruvar i för mycket trycks det ut i kölsvinet eller propelleraxelröret (med risk för skador på tätningen), om man har för lite blir den överhettad. Detta är en balansgång som vi vet är svår att få perfekt, då vi haft denna Bosviktätning på tidigare båtar. Idag finns mycket modernare tätningar. Ingen som köper ens en billig bil idag skulle väl heller acceptera att man behöver kolla och ev. fylla på olja dagligen ? Vi försökte därför istället få båten levererad med en underhållsfri, vattenkyld tätning av typen PSS, men detta skulle blivit orimligt dyrt och enligt uppgift kräva stor ombyggnad (det är klart - vilken underleverantör vill leverera axelanlegg med en konkurrents tätning ?). Så nu byter vi själva. Tyvärr är propelleraxeln c:a 10mm för lång för att kunna demonteras ur klämflänsen utan att behöva ta bort hela roderanlegget. Den skulle kunnat vara upp till 30mm kortare utan problem, men nu var den inte det....
	Här är PSS-tätningen på plats. Den enda modifieringen som behövdes var att fräsa bort ett par mm på varje sida i kölsvinet, eftersom den är lite tjockare än de traditionella tätningarna och kölsvinet på S35 är ganska smalt.
	PSS-tätningen behöver vatten för kylning/smörjning. Ofta ordnar man det genom att montera en T-koppling på motorns kylvattenslang till avgaskröken. Men på dessa Yanmarmotorer är det väldigt enkelt: De har avtappningskranar på alla värmeväxlare för både den interna kylslingan och sjövattnet. Precis ovanför backslaget sitter Intercoolern med just en kran för sjövattenavtappning, väldigt lätt åtkomlig. Denna ersätts med en 8mm slangnippel, till vilken kylvattenslangen till PSS-tätningen kopplas. Gängan är vanlig 1/4 NPT så exakt samma nippel som sitter på många bränslefilter passar rakt av.
	Roderanlegget återmonteras. På nedre fästet satt vanliga muttrar i original, men då detta är ett ställe som utsätts för mycket vibration sätter jag nu dit självlåsande (rostfria, syrafasta) muttrar istället. Ett haveri här skulle dessutom få katastrofala följder, så det är viktigt att det absolut inte kan lossna.
	Båten har automatisk elektrisk länspump. Dock är monteringen av denna inte riktigt som förväntat. Den sitter nämligen inte i kölsvinet, utan ovanpå. Det innebär att det kan bli 40-50 liter vatten i båten, ja t.o.m. så backslaget börjar bada i vatten innan pumpen startar. Inte bra. Och inte användbart för att evakuera ut vatten som töms ut ur färskvattensystemet ner i kölsvinet vid t ex vinterkonservering. Men visst, den lär starta innan båten sjunker ;-). Dessvärre sitter den också inklämd och svåråtkomlig framför motorn, och i vårt fall var den både skruvad och rejält fastlimmad (med Sikaflex). Slangarna på bilden går till de manuella länspumparna, vilka dock suger från nere i kölsvinet som förväntat. Men silen på slangen går som synes inte att komma åt, trots att Viknes i manualen skriver att man regelbundet skall kontrollera att dessa inte är igensatta. Vi bestämmer att göra om denna lösning, men får faktiskt slutligen bryta bort pumpen med våld för att få loss den.
	I kölsvinet bakom motorn finns istället oceaner av plats. Här monteras ett rör med flottör (som går till ett relä) för att kunna suga från lägsta punkten. En slang med sil hade naturligtvis gått lika bra om man inte vill löda och borra något "special" som på bilden..
	Här är sugdelen på plats (propelleraxeln saknas, gjorde nämligen detta när tätningen byttes och axeln ändå var urdragen). Slangen går till en självsugande kugghjulspump med filter, som nu istället sitter lättåkomlig på maskinrumsväggen. Denna är inkopplad elektriskt på samma sätt som originalpumpen och till samma bordgenomföring. På köpet blev slangar/sil till manuella pumparna nu också möjliga att serva :-).
	För att enkelt komma åt flottör och rör för inspektion (och test) utan att behöva demontera "golvet", förses det med en extralucka.
	Som standard har båten ju två tankar med utjämningsslang emellan. Allt bränsle tas från SB tank ("huvudtanken") och all retur går också tillbaka hit. Det är en ganska god lösning som fungerar, i synnerhet som S35 har en liten fördjupning som bränslet sugs upp ifrån, för att förhindra luft om man har lite bränsle kvar i tanken (som skvalpar runt). NB870 har precis samma lösning, förutom fördjupningen i huvudtanken. Men ibland vill man av olika skäl kanske samla allt bränsle i denna enda tank. Har därför försett utjämningsslangen med en T-koppling som går till en pump (med filter). Med utjämningsslangen stängd vid huvudtankens ventil kan vi därför manuellt bestämma mängden bränsle i BB tank, och även helt tönmma över denna till SB/huvudtanken. Via filtret kan man också få en uppfattning om hur bränslet ser ut. Genom att pumpen sitter över tanknivå kan man också öppna filtret när man vill utan att det strömmar ut diesel.
	I originalutförande dräneras ankarboxen och förvaringslådan på badbryggan ner inne i båten och sedan ut genom en extra skrovgenomföring - under vattenlinjen. För att inte få översvämning bör denna alltså stå öppen - alltid. Varje hål under vattenlinjen är en potentiell risk, och sådana risker skall minimeras. Om positionen är för lågt ner för att med självfall kunna dräneras ut, bör man pumpa ut det med länspump. Sådana lösningar finns ju som standard, s.k. duschlänsboxar. På bilden är detta omgjort och hålet för denna extra genomföring igenplastat. Ankarboxen och boxen på badbryggan länsas nu ut genom en skrovgenomföring på BB sida. Pumpen styrs från en knapp på brytarpanelen i skåpet på akterdäck (ON-OFF-AUTO) och ligger före huvudbrytaren. På bilden syns även att nödtömningen av septitanken fått en 90° vinkel precis ovan kranen. Det gör att man kan lägga saker (fendrar m.m.) innanför, i original går slangen nämligen rakt upp och hindrar i viss mån detta. Det sitter nu också en eftermonterad elektrisk tömningspump, då pump helt saknas i original. Enligt manualen skall man nämligen tömma genom att köra fort (>12 knop) en stund med kranen öppen, och med en förhoppning att ejektorverkan då skall tömma den 140 liter stora tanken..... Om det är så man vill göra för att nödtömma toatanken är väl upp till var och en (om omständigheterna ens tillåter att man kör i 12-15 knop en bra stund), men vi vill inte ha det så. Kablage finns också fördraget för en pump, så antagligen är det ett vanligt tillval. Välj det ! (Borde också ha visat en bild på originalutförandet, men har tyvärr ingen)
	Båten har också försetts med ett spjäll och värmarutblås på akterdäck (finns som tillval från varvet). Utblåsets placering gör att det hamnar under den "öppna" soffan så det syns normalt inte. Tyvärr får jag göra om eller byta ut reglaget. Det må vara Eberspächer och dyrt (250:- för en vajer och ett part plastbitar) men kvaliteten var urusel. Redan efter ett par vridningar började känslan bli "svampig". Tog isär det, och axeln (av plast) visade sig vara på väg att gå av ! Man får tyvärr inte längre vad man betalar för. Vore det inte så fult hade jag satt dit ett chokereglage från Biltema - det är billigt men håller....
	Vår S35 levererades tyvärr inte med manluckor/inspektionsluckor på alla tankar. Dessvärre saknas även nivåmätare på toatanken som standard, och med mycket litet utrymme ovanför (12-13cm, ser kanske mer ut på bilden) är det nästan omöjligt att i efterhand ta upp hål för manlucka eller givare. Hursomhelst lyckades jag komma ner via förvaringsutrymmet under mittsoffan på akterdäck och göra ett mindre hål i tankens topp. Visserligen fult, men ändå. Hålet täcks nu av en mässingplatta med skruvar från baksidan så det bara är att lägga på packning och givare och därefter sex muttrar på "pinnarna". Eftersom det är så trångt och svårt att se, är det mycket lättare att ha sex "pinnar" att lägga packning och givare på än börja leta skruvhål. Skruvhål som dessutom måste bli täta. Hålet är tyvärr inte mycket större än givaren, så det är synd att tanken inte försetts med manlucka redan från början. Hade inte kostat många kronor. För det går inte eftermontera på ett rimligt enkelt sätt. Och en dag behöver den göras ren. Men nu är det löst !
	Ett problem är att givaren, trots ett hål i tanken, egentligen inte går att få i eller ur eftersom det är så lågt ovanför. Det skulle krävas ett jättehål för att kunna vinkla den tillräckligt. Lösningen blev - som nämnts ovan - att ta upp ett hål i förvaringsutrymmet snett ovanför (se bild). Givaren går nu precis att vinkla tillräckligt i sitt hål för att få upp den genom luckan på bilden. (Bränsletankarna har dock standard WEMA-lucka med givarfläns monterad i ett hål ovanpå, så där går det att både inspektera tanken och montera/demontera givarna - trots det trånga utrymmet).
	En obegriplig sak är sitthöjden på toaletten. Den är så hög att man inte kan ha fötterna i golvet, vilket ju inte minst är viktigt på en båt så man kan ha stöd vid sjögång. I vår närhet finns också de som av medicinska skäl behöver ha en någorlunda normalhög toastol. Sockeln som den står på är i princip tom, och det finns därför egentligen inget som hindrat att göra designen så skulle hamnat normalhögt. Det finns naturligtvis också byggnormer och regler för sitthöjden på en toastol. Enligt dessa skall standardhöjden vara c:a 42cm, och vid s.k. förhöjd sits ("handikapptoalett") 46cm. Kontrollerade själv detta på en ifö modell "Cera" och den var mycket riktigt 41cm (med tunn sits). Som framgår av bilden är sitthöjden på toan i S35 dock hela 53 cm !  Det är alltså mer än en decimeter högre än en normal toalett. Varför ?   Man kan fundera på om de som ritat båten själva gått på toa i sjögång eller ens är medvetna om att det finns vissa designregler för en toa. Men visst är den snygg..... Hade detta varit i en byggnad skulle det aldrig blivit godkänt vid en slutbesiktning. Och det är ju samma människor som bor i en båt som i ett hus, så varför följer de som designat båten inte de sedan lång tid utformade reglerna för hur det skall se ut för att passa just dessa människor ?
	Jag har nu sågat upp sockeln och gjort ett nytt "golv" lite lägre ner inuti den, och på så sätt sänkt ner hela toastolen en bit. Det visar ju också att det går att montera den lägre, dvs att sockeln inte alls behöver vara så hög för att få plats med toastolen (som dessutom är av den större båtmodellen) och slangar m.m.. Varför gör man inte rätt när man designar, när man både har möjlighet och det dessutom inte kostar något extra ? Hade en tanke på att såga bort och göra/plasta om hela sockelframkanten eftersom toastolen då skulle kunnat sänkas ända ner till standardhöjd (42 cm), men det skulle inneburit väldigt mycket mer jobb. --------- På bilden syns också det 230V-uttag (med lock) som vi monterat på platsen för vattentankmätaren, Vattennivån kommer ju visas på annat ställe senare, och ett 230V-uttag inne på toan är väldigt praktiskt att ha.
	Nu är sitthöjden på båtens toa som synes i alla fall inom rimliga gränser (något lägre än höjden för en "handikapptoa"), och de som kan använda en hemmatoa kan nu också äntligen använda båtens toa.
	Vi kommer ju utrusta båten med AC också. Detta aggregat är nu äntligen på väg. I salongen kommer ett av AC-utblåsen att sitta i hörnet ovanför soffan, vid bakväggen. Det har nu kommit på plats (bilden), tillsammans med alla slangar och den ovan visade "växeln". De övriga utblåsen i salongen kommer ju utgöras av defrostermunstyckena, som alltså kopplas om från defrostern till AC-aggregatets fläkt när AC:n jobbar.
	Även i sovutrymmena finns nu AC-utblås (dock möjliga att stänga). I förpiken har även monterats ett 230V-uttag, över "bänken" på babord sida (se bilden). Här syns också de "riktiga" gardiner på skena vi monterat för att kunna mörklägga ordentligt. I original sitter ju en vit plisségardin som bara ger insynsskydd och tyvärr knappt någon ljusdämpning. Den är dessutom rätt svår att sätt fast i "uppeläget" med sina små tryckknappar. Men den är kanske snygg....
	AC-aggregatet färdigmonterat. Det var först tänkt att sättas längst in i "Teknikrummet", men det visade sig bli väldigt trångt. Dessutom skulle det vara svårt att kunna göra ev. justeringar och läckagekontroll, och en del annat som redan är svårt att komma åt skulle bli helt omöjligt att nå utan en hel del demontering. S35 har ju (tyvärr) mycket som monterats på de olika delarna innan båten satts ihop, och därmed en del slangar, kablar och kopplingar som på den färdigbyggda båten är mycket svåra (eller i vissa fall omöjliga) att komma åt för t ex service. Men utrymmet under ena soffdynan blev helt perfekt. Kontrollenheten, 230V-anslutningen samt reläboxen för kylvattenpumpen sitter däremot på väggen i "Teknikrummet".
	Kontrollpanelen, som också innehåller temperatursensorn, hamnade framme på babordssidans skott, till vänster om passagerarsoffans benutrymme. Inte osynlig men heller inte iögonfallande.
	En sak vi reagerat på är att takrelingen på taket över akterdäck dels är för kort, dels slutar den tvärt utan att man får en chans att hinna känna det med t ex handen som följer den. Och detta händer precis när man skall ta första steget ner mot badplattformen. Ett par gånger denna sommar har jag varit på väg att ramla handlöst när det man höll i med handen plötsligt inte finns där längre. Man kanske vänjer sig, men det kändes inte bra. Vi tittade på olika lösningar, bl.a. att förlänga den befintliga i en snygg 90° "båge" runt till den aktre delen av takutsticket (till höger i bild). Men det blev en enkel lösning - en vinklad "skarv" som dels förlänger relingen en liten bit, dels känns tydligt med handen. En förlängning av pulpiten är en säkerhetsdetalj som jag hoppas och tror varvet kommer att förbättra.
	Som extra tillbehör från varvet kan man få skrovfönster i midkabinen. Detta är mycket trevligt, då det ger ett ljusinsläpp, minskar "källarkänslan" och gör det också möjligt att smidigt vädra ur utrymmet eftersom de är öppningsbara. Du som vill ha dem men känner dig osäker - överväg att få dem installerade från början. Det är visserligen inte så svårt, men det är en del att tänka på: 1. Skrovtjockleken är uppåt 45mm, och det är inte alla fönster som klarar detta 2. Fönstren måste vara godkända för denna placering, nära vattenlinjen.De flesta man hittar i Båtbutiken är inte godkända att montera här ! 3. Det är tomt/luft mellan skrov och innerliner. Detta måste fyllas ut och göras stumt, annars kommer innerlinern att svikta och fönstret inte sitta fast ordenligt. I original tror jag varvet monterar ett fönster från Rutgerson, vilket jag också valde. Mellan ytterskrovet och innerliner lades rejält med långtrådigt glasfiberspackel (Biltema) som utfyllnad. Detta ger en helt stum struktur att skruva fast fönstret i. Skruvlängd på c:a 45mm visade sig vara lagom, men då längden är kritisk och toleransen på skrovtjockleken kan variera (mina båda sidor skiljde c:a 3mm) så köp 50mm och kapa av dem till passande längd.. Att pricka rätt med skruvarna i den lilla gängade hylsan i ytterramen (som man dessutom knappt ser inifrån) när man skall montera ihop det hela är inte lätt. Ett tips är att sätta på en bit slang på hylsan (se bild), som då styr in skruven och gör det mycket lättare/snabbare att montera. Det färdiga skrovfönstret från utsidan (BB sida)
	Samma fönster från insidan. Även en gardinskena är monterad, nu fattas bara mörkläggningsgardinerna. Men de kommer nog på plats om några dagar.
	Denna T-shirt var en av de mest passande julklappar jag kunde få, tror jag. Men givaren har inte avslöjat var hon hittat den....
	S35 är en snygg och flott båt. Men funktion och framförallt möjlighet att reparera och underhålla verkar tyvärr inte ha haft lika hög prioritet. Inga problem de första åren kanske, men hur gör man sedan med vissa saker ? Bilden visar en sådan sak. Det är oljebehållaren för styrningen - den är alltså inbyggd uppe i "taket" i ett hörn, inne inuti instrumentbrädan, och helt omöjlig att kontrollera på ett enkelt sätt. Och ännu svårare är det ju att fylla på olja. Enligt manualen skall man demontera den infällda plottern, och genom det stora hålet i panelen ta ut oljebehållaren för att t ex fylla på. Men om man - som vi - inte har sågat upp ett stort hål, utan valt att ha plottern/skärmen monterad utanpåliggande ?  Ja, då går behållaren inte att komma åt, mer än genom att lossa en skiva i taket i midkabinsnedgången. Fast det går inte att fylla på den vägen, för om man tar loss och ner den för att kunna hälla i olja hamnar burken under rattpumpsnivån. Och oljan rinner istället ut ur systemet och burken.
	Detta blev nu extra viktigt för oss eftersom systemet behöver tömmas, fyllas, luftas och ev. efterfyllas samt hållas lite kontroll på i samband med att Autopilotens pump snart skall kopplas in. Jag monterade därför helt enkelt en inspektionslucka i närheten av burkens originalplacering, och flyttade sedan burken en aning så den hamnade mitt för luckan (infällda lilla bilden). Eftersom luckan sitter framåt, mot vindrutan, syns den knappt från alla normala platser/positioner i salongen och kan inte anses vara något som "stör" utseendet och designen på båten. Tycker jag. Så enkel lösningen kan vara ibland.  (En annan lösning hade varit att man levererade båten med Sleipners styrsystem istället för Bosvik - minst lika bra - för där används utrymme i rattpumpen som reservoar. Dvs då behövs inte burken, och rattpumpens påfyllning är ju väldigt lättåtkomlig på Sleipner).
	"Ankarboxen" i fören har ingen ventilation mer än dräneringshålet i dess botten (det som mynnar i stäven). Det blir inte mycket luftväxling av det, och i somras blev en del av tamparna som låg där mögliga. NB870 hade ett hål i luckan ovanpå. Egentligen för öppning, men det fungerade ju även för att få lite luftväxling. Vi har ju peke/bogspröt och därmed två mindre luckor på vardera sidan. Dessa har nu fått var sin ventil (vid pilen på bilden). I botten av utrymmet kommer också ett dränerande "golv" att läggas någon decimeter upp (av tillpassade genomsläppliga plastplattor av typen som finns för garagegolv).