Ford 1930 model "A", Town Sedan
På väg hem - juli 2005
Läget i maj 2007. Besiktigad, körklar och med all inredning på plats.Båtprojektet kommer att fortsätta, men nu i en betydligt lugnare takt. Projektlös kan man dock inte vara (inte jag i alla fall), så nu har vi gjort slag i saken och tagit tag i en 15 år gammal dröm jag haft - att skaffa en veteranbil. Projektets mål var bl.a:
De två sista punkterna uppnåddes dock inte, under en stor del av sommarhalvåret 2006 gjordes inget alls på bilen. Till jul 2006 var bilen dock besiktigad och frampå våren var även all klädsel på plats. Men jag har valt att köpa alldeles för många nya delar för att budgeten skall kallas begränsad.
- Utseendemässigt så nära original som möjligt
- Något moderniserad drivlina/bromsar för att få en modern bils användbarhet/tillförlitlighet
- Rullande på vägen, besiktigad och klar sommaren 2006.
- Mycket begränsad budget !
Även om projektet kom att innebära en viss ombyggnad är det definitivt inte tal om något "hot rod"-bygge. I synnerhet inte "hot" ;-).
Objektet
Turerna kring objektet var rätt komplicerade. Bilen hade en person (säljaren) bytt till sig, men den stod fortfarande kvar hos förre ägaren. Personen som bytt till sig bilen hade dock bestämt sig för att sälja den eftersom tid och andra möjligheter att renovera upp den saknades. Förra ägaren hade dock lovat honom att bilen skulle vara komplett, och eftersom han hade en massa delar liggande var det inget problem.
När vi väl kommer fram visar det sig att förra ägaren passat på att slakta bilen på det som var bra, antagligen när han hörde att någon annan skulle köpa den, och hängt dit det sämsta han hade istället. Dörrarna är t.ex. inte från denna bilen (vilket framgår av bilden) och många väsentliga saker saknades. Motorn skulle vara renoverad - i praktiken var det bara en kolv och några bussningar som bytts ut. Dessutom var det sju år sedan, och allt hade hunnit bli rostigt igen. Av alla extraprylarna han skulle haft fanns inte ett spår. Förre ägaren visar dessutom med all önskvärd otrevlighet att han inte vill att bilen skall säljas (i synnerhet inte till oss). Den har inte ens fyra hjul som fungerar, och säljaren bekräftar mycket riktigt senare för oss att den inte är i det skick han blivit förevisad tidigare när han bytte till sig bilen.
Att hämta hem bilen innebar för oss en resa på uppåt 60 mil. Vad gör man ? Kört alla mil med biltrailer och småbarn bara för att vända och åka hem ? Nej, en viss förhandling inleddes som inte var speciellt lustig. För ett reducerat pris tar vi bilen med oss - det är ju i alla fall rätt modell. I ärlighetens namn fick vi med en del nyköpta beslag också, men bara detaljer som är ren kosmetika och egentligen inte så väsentliga just nu. Hellre hade jag sett att vi fått lite mer vettiga dörrar och annat som egentligen bör ha suttit på bilen tills helt nyligen.
Efter bara ett par tre mil stannar vi på en rastplats för att få lite i våra och barnens magar, och upptäcker då att det ryker från motorn på Forden ! Förre ägaren hade enligt uppgift haft den igång och kopplat in ett batteri. Hans son lär t.o.m. ha kört den ett par mil för egen maskin på allmän väg när den behövde flyttas, istället för att hyra trailer. Hmmm....
Dock hade förra ägaren sannolikt missat att dessa bilar i original är plusjordade och minusjordat batteriet. Kanske därför som det för att få liv i tändningen satt en extrasladd med krokodilklämmor från batteriets pluspol till den löst liggande tändspolen. Detta hade tydligen förre ägaren kopplat in precis innan vi vinschade upp bilen, varför vet jag inte. Givetvis hade sakerna flyttat sig under färden med kortslutning som följd, men tack vare att batteriet var dåligt stannade det vid en nersmält kabel och ev. en del skador i fördelaren (det var därifrån det rök).
Senare fick vi reda på av säljaren att den vid en tidigare förevisning varit omöjlig att starta med startmotorn, men däremot gått igång direkt med startveven. Kan ana fler elprylar som inte kopplats in rätt....
Vi kommer att hålla kontakten med bilens säljare (som alltså är helt oskyldig till struligheterna ovan ;-), och lovat honom en åktur i bilen så snart den är färdigrenoverad !
Bilens historia
Med bilen följde inte alla delar vi önskat, dock en hel del papper. Vi har sedan forskat vidare i bilens historia. Om någon känner igen den eller registreringsnumren, vore det väldigt intressant med en kontakt och kanske få lite mer information !
Var bilen sedan var vet vi inte, sannolikt dock någonstans i trakten av södra Dalarna ev. Västmanland. I en lada någonstans, eller kanske står den t.o.m. utomhus och rostar. En längre tid lär den dock ha tillbringat utomhus, med tanke på allt trä som ruttnat bort. Om Du vet - skicka ett mail (mailadressen finns under "Om sajten" i menyn) !
- Motornummer och en del detaljer avslöjar att den troligen är tillverkad i april 1930. Den 28/7 detta år säljs den som ny till Hemmansägare Per (?) Gustaf Larsson i Ockelbo, och får registreringsnummer X5609. Automobilskatten är 45:-, rätt mycket pengar på den tiden. Bilen försäkras i Holmia, som tydligen fanns redan då.
- Denne har bilen till augusti 1939, då den köps av AB Bröderna Hansson (kan vara Karlsson) i Ovansjö. Strax därefter ställs bilen av som resultat av kriget.
- 1944 hamnar bilen i Borlänge, köpt av en Fastighetsmäklare Magnelid. Tas åter i bruk och besiktigas ombyggd till gengas i Gävle 30:e maj samma år. Bilen får nu reg. nr W10851. Automobilskatten detta år är 70:67.
- 1945-1946 höjs skatten markant, -46 är den uppe i 150:-. Samma ägare.
- 1947 byter bilen ägare till en Chaufför vid namn Sundén i Stora Tuna. Besiktigad och godkänd i Ludvika, nu med borttaget gengasaggregat.
- 1948 säljs bilen (nu 18 år gammal) till en Hemmansägare Steger i Vikarebyn, Rättvik. Godkänd vid besiktning i Mora i juni 1948.
- 1949 säljs bilen igen till en Verkmästare Karlberg, Ingels, Rättvik. Oförändrad automobilskatt (150:-). Gissningsvis börjar bilen nu bli rätt åtgången, ingen behåller den speciellt länge.
- Sommaren 1951 är den tillbaka i Stora Tuna, hos en Andersson i Duvnäs, men bara en månad.
- Samma sommar köps den av Skogsarbetare Wallin, Äppelbo. Han behåller den ett drygt halvår, och i januari 1952 byts/köps bilen in av Biltjänst Edvin Larsson i Malung.
- Där är den i över ett år för att i februari 1952 säljas till Diversearbetare Albertsson på samma ort. Automobilskatten höjs nu till 212:-.
- Sommaren 1953 hamnar bilen återigen hos Biltjänst Edvin Larsson i Malung, och är nu antagligen i så dåligt skick att den anmäls nedskrotad och avförs ur registret.
- Sannolikt användes bilen för stockcar/folkrace sin sista tid i dess första liv, kanske ett tag efter avregistreringen. Sättet som lagningar var utförda och karakteristiska bucklor på bilen tyder på detta.
- Någon gång under 80-talet (?) förbarmar sig någon över bilen och den börjar renoveras i centrala Örebro av veteranentusiaster. Ramen görs iordning och i princip alla synliga kromdetaljer och beslag anskaffas.
- 1988, efter 35 år ur registret, köps bilen av ett par i Katrineholm. Han får fram gamla papper och dokument och den återregistreras. P.g.a. olika omständigheter blir dock bilen stående orörd.
- Denne behåller bilen till 1997 när den köps av "förre ägaren" ovan, komplett i ungefär det skick och med de delar som ingick vid förra ägarbytet. "Förre ägaren" kunde sannolikt själv inte mycket om A-fordar, men han lär ha haft en äldre bekant som var en riktig "guru" på området.
- 1998 plockas motor/växellåda ihop. Motorn går efter detta att starta. Efter detta görs i princip ingenting, motorn rostar, kylet fryser sönder, fåglar bygger bo i tanken och bilen börjar åter förfalla.
- Bilen köps av oss 2005, delvis slaktad och väldigt okomplett. Dess vidare öde framgår av dessa sidor.......