Dagbok, A-ford
oktober - 2006
4/10 Jag hinner inte fotografera allt, kameran kommer heller inte med till garaget alla gånger. 
Här är fästena för blinkpilarna på gång. Här är det dock för pilligt att snygga till svetsarna med vinkelslipen, så det får göras manuellt.
Men ärligt talat tog det inte lång tid innan jag gick över till att använda Dremeln. 
(Ber om ursäkt för rörelseoskärpan i bilden, men det är lite svårt att slipa och ta kort samtidigt).
Ungefär såhär. Tanken är att kabeln skall dras dolt inne i fästet. 

Nu senare när detta skrivs in i dagboken har jag också öppnat blinkpilen, och just det ställe jag valt för kabelintaget är det mest besvärliga i hela blinkpilen...:-(.
Tanken är äntligen på plats.....
....här sedd från utsidan.
"Ankstjärten" kan nu äntligen monteras, tanken som ligger innanför är ju klar nu. Det krävdes lite milt våld för att få dit den, men något annat var ju inte att vänta.
Hålen för reservhjulshållarens bultar behövs inte. Hade de kommit mitt för hålen bultarna skulle in i hade jag kanske skruvat i ett par bultar i alla fall, men nu var det snett och galet. I med två gummiproppar istället !
Hjulhusen lyste givetvis röda efter lackeringen, men nu är de åter svarta. Kanske en smaksak, men därinne skall det vara mörkt tycker jag.
Växelspaken har för stor vinkel. Den kapades därför och svetsades ihop igen. Nja, egentligen var inte avsikten att kapa den helt utan bara lite för att enklare kunna bocka den. Men det blev så mycket urkapat att den gick av vid böjningen.
Men det är inte det brottet bilden visar. Jag hade bråttom och slarvade vid svetsningen, så efter lite "provväxlande" med den nysvetsade spaken satt jag med den i handen.
Nytt svetsförsök, denna gång betydligt mer noggrannt förarbete. Nu verkar spaken hålla.
När jag gjorde påfyllningen i karossen, hade jag ingen tank. Och när jag sedan gjorde tanken var inte karossen tillgänglig. Resultatet blev att det krävdes ett ganska krumbuktigt rör för att förbinda de båda. 
Varför jag använt så grovt som 50 mm var nu en gåta. Visst är påfyllningen (PV/Amazon) grov, men det hade varit lätt med en förminskning. Tänk vad smidigt om det varit lite klenare rör, då hade en vanlig slang varit tillräckligt böjlig.
På Clas Ohlson hittade jag en utmärkt 15x8-list för huv/torpedvägg. Ända tills jag skulle tillbaka och komplettera: De hade då hunnit byta TESA-listen (bilden) mot en annan "no name" 15x8, dock med helt andra kompressionsegenskaper.
8/10  Den nytillverkade huven jag köpt passar inte riktigt till vår bil - den verkar vara uppåt 10 mm för kort !

Resulterar i att kylaren måste flyttas bakåt lika mycket, varvid huven passar betydligt bättre.
Men det innebär också att frigången mellan fläkt och kylare krymper från som minst 15 mm till bara 5. Det är för lite !

Som tur är sitter fläktvingen med en distans (se bilden). Antingen får jag distansen avsvarvad eller också tar jag helt sonika bort den. OK, det blir lite sämre flöde med fläktvingen närmare motorn, men det räcker nog i alla fall.
Så här ser den ut nu, med huv monterad. Höger sidas dörrar sitter också på plats. Än saknas dock elsystem, rutor, golv, fotsteg och inredning.
Vi diskuterade mycket hemma om nödvändigheten av denna kylarprydnad - Fords "Flying Duck". Den fanns faktiskt som originaltillbehör.

Jag vann diskussionen, och nu sitter den där.
14/10 Sätesstommarna skall till tapetserare i övermorgon. Beslaget för det fällbara armstödet satt i princip fast, och det var mer jobb på det övriga än jag trott.

Dessutom gjorde vi en mindre kul upptäckt - det är inte en ryggdel till framsoffan vi saknat, utan en sittdel till baksoffan !  De är ganska lika till storleken, men fjädrarna är klenare. Gubben som vi hämtade bilen hos hade fäst den felande resårdelen på baksätets sittstomme, så någon tanke åt att (även detta) kunde vara fel hade vi inte. Det blir en snabbeställning från USA igen....:-(.
Bakbältenas rulle får dåligt plats nertill, och att i så fall få bältet förbi trästommen i hörnen smidigt verkade inte lätt. Rullen monteras istället uppe i hörnet, men träet känns inte helt seriöst att fästa dem i. 
Fäller därför in en stålbalk under bakrutan - ett jobb som borde gjorts långt tidigare.
Balken kommer i konflikt med fäststolparna för ryggdelen. Ser kanske ut att vara en bagatell att såga ur, men stolparna går inte att ta loss i nederkanten (skruvarna inte åtkomliga) så det blir någon timme med borrmaskin, sticksåg och stämjärn.
Ena rullen provmonterad. Träet fungerar bara som distans, i stålbalken finns en rejäl M12-gängad hylsa fastsvetsad som rullen sitter fast i.
Mittfästet fixas till av en bit vinkeljärn.
15/10  Imorgon skall soffan till tapetseraren. Upptäcker att den fått en smäll på minst en sida, och bottenträet är spräckt längts ut.

Nåja, det är egentligen den enda ordenliga skadan soffan har, och den är inte alls svår att fixa till. Lite lim, extra skruvar och ett antal skruvtvingar så är den spräckta delen hel igen.
Soffan har varit extrautrustad med "något" på förarsidan, samt ytterligare saker på soffryggen. På sidan har det troligen varit ett armstöd, men jag väljer att göra om denna sida och fylla ut inbuktningen där beslaget suttit (bilden).

Vad det varit på baksidan är jag dock lite mer osäker på. Det kan ha varit någon form av nedfällbara bord för baksätespassagerarna, men det är bara en vild gissning. Endast hålen efter beslagen finns kvar.

 
16/10  Framsoffan behöver en stadig balk att vila på även i framkant. Denna har jag medvetet väntat med tills jag visste exakt placering. Nu är det dags att sätta fräsen i plankorna. Jag satte även i dammsugaren i fräsen, men strax var hela bilen full med spån. Dammsugaren var inte bara full, det hade satt sig i den 5m långa slangen också......
Träet svartlaseras, det ger i alla fall lite skydd mot väder och vind.
Äntligen är även främre tvärbalk klar.

Nästa steg blir att dra elen under golvet och börja fälla in plywoodskivorna som skall bli golvet.
21/10  Nu äntligen kommer lite uppdateringar (håll tillgodo, Jan-Åke).

Golvet börjar arta sig. Kartonger används för mallningen precis som i båtprojektet. Materialet på vissa A-ford jag sett har varit både plåt och plankor, men jag använder 12 mm plywood.
Framgolvet är lite klurigt, eftersom jag måste kunna ta loss delarna för sig. Det går annars varken att trä in golvet under pedalerna eller få det över handbromsspaken. 
Några bitar plattjärn med gängade M4-hål stabiliserar skarven i vinkeln, och gör det ändå demonterbart inifrån.
Golven färdiga !
Framme till höger syns luckan över batteriet, som alltså plockas ut via kupégolvet. I original är det likadant, förutom att batteriet sitter på vänster sida.
En bakläxa !

V-stagen till bakaxeln blir för svajiga och flexar för mycket när hjälpen från det slutna kardanröret nu är borta. Tycker i alla fall jag, när bilen gungas hej vilt med bromsade hjul.....
Så dags att upptäcka nu, men det löser sig: En förstärkning (30 mm rör) läggs parallellt med originalstaget för att få en "stege".
Murphy !

Öppnade en ny burk Arcanol grundfärg idag. Det mesta av den hamnade dock strax som synes på garagegolvet. Liksom en smörgås alltid landar med fel sida nedåt, gör en burk färg detsamma :-(.
Stagen blir nu betydligt högre, och avgasböjen över stagen får göras om.
Här syns det vänstra V-staget monterat (mitt i bild). Det blev som natt och dag - nu känns det totalt stumt och bakaxeln flexar inte alls.
28/10  Framsoffans ställbara originalunderrede är i dåligt skick, så jag har slaktat ett stolsunderrede från en annan bil.
En M10 passar perfekt !
Jovisst är det Ford originaldelar. Fast kanske från en något nyare modell.
Gör något "roligt" också - monterar bakljusen och all el i bilens bakparti. På bilden är bara batteriladdaren kopplad till kabeln för att få ljusen att lysa, men det lyser vackert :-p.

Retar mig dock på att det är stjärnskruv på den ena lyktan och spår (som i original) på den andra. Skall byta stjärnskruvarna vid tillfälle (när jag hittar motsvarande rostfria i tumstorlek).
Bakljusen försågs med en extra ledning - jordanslutning. De sitter ju i glasfiberskärmar. Höll på att glömma det (på bilden syns jordpunkten i ett sidostag ovan hjulhuset).
29/10 Eftersom det säkert är mycket smuts och spån i tanken, vill jag ha ett filter nära den. Dessutom kommer denna placering göra filtret "osynligt" - då kan jag använda ett billigt Biltemafilter (eller något annat plastigt) utan att skämmas.
Baksätets underrede blev någon centimeter för lågt när ramträet byttes och sockeln gjordes. Den måste byggas på med en liten list.
Skyddsplåten på plats. Här ses inspektionsluckan jag tagit upp för att enkelt kunna byta ovan nämnda bränslefilter.
31/10 Växellådan har utgång för vajer och mekanisk mätare. Jag kommer dock att ha en elektronisk, maskerad till en A-fordslik oval mätare. Därför krävs en givare som ger digitala pulser. Finns att köpa, men de är så långa att en sådan inte kommer att få plats. Jag får bygga en själv.

Plockar ur axeln ur ett mässinglås (bilden).
Mutterringen från originalvajern plockas och dess hål filas upp en aning. En stödhylsa avsedd för 15 mm kopparrör vid klämkopplingar passar perfekt som hölje.
En ändplugg för vattenrör får sina gängor nerfilade lite, och går sedan att pressa in som "ändplugg" i hylsan.
Jag äger ingen metallsvarv, men med pelarborrmaskinen går det riktigt bra att "svarva" ner en bit av mässingtappen. Därefter filas den till fyrkantform.
Ett passande hål (eller rättare sagt grop) borras inifrån i bottenpluggen, vilket blir ett säte för tappen så att den inte fladdrar runt eller ramlar ut.
Men ännu finns ingen elektronik. Tappen förses med ett hål mitt på den tjocka delen, i vilken en liten magnet (bilden) får plats.
Hålet där magneten sitter fylls igen med epoxi.
En halleffektgivare får precis plats på insidan. Dess ben går igenom ett litet hål i mitten (löds igen, jord) och två större på var sin sida. De senare (signal & matningsspänning) isoleras och fixeras av epoxin.
Här syns gropen i botten samt den "inbakade" halleffektgivaren.
En halleffektgivare är en sensor som känner av och lämnar en utspänning beroende på magnetfältet den utsätts för. Just denna modell lämnar en digital utsignal (spänning/icke spänning) och växlar mellan dessa när magnetfältets polaritet växlar. Passar mig utmärkt, eftersom den skall känna av en roterande magnet.
Ett buntband får utgöra stopp så att ringen inte kan komma åt att böja sönder ledarna innan givaren monterats. En skärmad 2-ledarkabel ansluts. Kabeln läggs ett extra varv runt för att på ett enkelt sätt skapa en dragavlastning.
Slutligen gjuts smältlim över anslutningarna (för att stänga ute fukten) och en krympslang krymps över hela härligheten.
Givaren på plats på växellådan.
Nu skall vi bara hissa upp ett bakhjul och snurra det samtidigt som pulserna räknas.