Dagbok, A-ford
maj - 2006
1/5 Själv är bäste dräng ?  Nej, definitivt inte. Men om drängen uteblir får husbonn' själv göra så gott han kan...

Med mycket envishet skall jag nog fixa det här också. Jag räknar inte med att få hjälp med karossen längre, men om hjälpen skulle dyka upp så blir risken allt mindre för var dag att han kommer att backa p.g.a. för mycket jobb med karossen.
Konstaterar att nederkanten nog skall vara fixerad till träbotten i original. Bilen har fått "ny" plåt här och ser dock inte riktigt ut som original. Troligen är det gjort i början av 50-talet strax innan bilen skrotades, och denna (liksom en del andra reparationer) gjordes väl lika noga som man skulle gjort på en skrotfärdig bil idag.
En bit på väg med nederdelen bak. Bakänden är det värsta på hela bilen, småbuckligt och fullt av fula reparationer överallt. Lyckas jag bara med denna del är sedan resten av karossen betydligt smidigare att få klart för lack. Tänk om man ändå kunnat anlita ett proffs....

Har dock fått napp hos en (annan) bilplåtmekare, som i alla fall hjälper mig med sprutspackling och tillfixning av dörrarna i slutet av veckan. Även om det är rätt lite jobb på dem jämfört med karossen är varje del jag kan lämna bort tacksamt just nu. Men tillfixning av en del annat och lackering hänger fortfarande lite i luften.
7/5 Den gångna veckan är inte så mycket att skriva om egentligen. Den har mest präglats av förkylning, spackling, slipning, spackling, slipning......  Har faktiskt ägnat lite tid åt båten också, som nu är avtäckt. Skall väl uppdatera den dagboken också.
 

Fort går det inte, men det går i alla fall framåt. Bilden ljuger en del - det är inte riktigt så bra än. Jag handslipar nästan allt, har svårt att få rätta känslan med maskin med ytterligare omspacklingar som följd.
Vänster takkant är i alla fall snart klar.

En sak som ställer till det lite är att bilen aldrig har varit riktigt jämn och fin ens när den var ny. Vad skall man acceptera som "så såg de ut" och vad skall man fixa till med vinkelslip, svets och spackling ?
 
9/5 Lade Hagmans rostskyddsprimer/filler på nedre delen i förrgår (se bilden 7/5). Den är tacksam just för att den är tjock (nästan som sprutspackel), blir riktigt hård så småningom och går att lacka över med 2-komponentlack.

Men den satte igen papper på löpande band vid putsning nu ikväll, fast den smällen fick jag ta. Efter kvällens spackling börjar det faktiskt finnas hopp om det hopplösa. Jag har dock tappat räkningen på alla utstående småbucklor jag knackat in med kulhammaren.....

Ett par timmar till och bakänden borde vara klar. Därefter är det höger takkant och framänden (främst sidostyckena) som väntar.
11/5  Detta är vad som är kvar av sätena. Bak har vi en någorlunda komplett uppsättning fjädrar för soffa, två ryggstöd samt nerfällbara armstödet. Sidoarmstöden saknas dock.
Fram finns bara fragment kvar av träbotten och hela ryggdelen saknas. Har letat i snart ett år utan att hitta någon framsoffa, så jag får väl göra en själv.....

Vi tänkte först sy klädseln själva, men sannolikt lämnar vi bort det. Vi känner en tapetserare som inte är rädd för utmaningar ;-).
12/5 Oooops !

Visserligen skall rostskyddet och primern gilla varandra, men något hände i alla fall. Kanske var jag för snabb med primern ?  Bara att slipa ner igen...:-((.
Nu har vi rundat Godahoppsudden.....hmmm, jag menar bakflyglarna. Fast det inger mig nog lika mycket hopp som det gjorde hos de gamla sjöfararna. Bakänden är inte perfekt, men det blir inte bättre än så här nu. Bilen skall rulla till semestern !
14/5 Högersidan på taket är en ledsam historia. Bilen verkar ha varit belamrad med bråte ovanpå, och på vänster sida (där bärande stolpar saknades) hade ju bilen säckat på mitten. På höger sida hade däremot själva taket knäckts ner, vilket resulterat i att skarven mot Granadataket kräver c:a 20 cm bred spackling för att få någorlunda rätt form. Jo, jag riktade taket så mycket mina leksaksverktyg förmådde innan. Men det är pansarplåt i den här gamla bilen, plåt som lever efter sin egen vilja.....

Med en specialsågad masonitskiva som spackelspade gick det dock bra till slut. Återstår "bara" ett par fläckar att spackla. 4-5 ggr eller så.
Bilen har troligen blästrats och sedan rostskyddats med blymönja någon gång efter att den återfanns (tidigt 80-tal ?). Men här på höger sida har antingen blymönjan gnidits bort, eller också kom man inte längre. I vart fall var just denna del helt brun av "nyrost". Efter nerslipning åker ett lager Hagmans på, varefter lite lagning kan börja.

Taket är visserligen inte färdigt än, men det är bra att köra två ställen samtidigt.
En för bilen typisk lagning. Ser ut som man byggt upp material med svetsen, inte fällt in ny plåt. Går nog bra, förutom att omkringliggande plåt slår sig och att lagningen blir hopplös att få jämn. Det är dock möjligt att vissa av dessa lagningar (hela bilen är full av dem) gjordes strax innan den gick ur tiden första gången, och vem bryr sig om utseendet på en skrotfärdig bil ?
Fast ibland funderar jag på om den möjligen använts som folkracebil, stockcar eller liknande det sista innan den skrotades 1953. Bilden visar sidan vänster fram, ett bra exempel på hur hela bilen såg ut innan jag började med den. Hur i all världen lyckas man annars få så mycket småbucklor överallt ?
Hade det bara varit inåtbucklor kunde man tänka sig att någon avreagerat sig på bilen, men bucklorna verkar lika ofta vara utbankade och putar ut. Dessutom är skadorna ofta svetsade (se bilden ovan) och alltså har någon haft intresse av att bruka bilen efter att bucklor och skador uppkommit.
20/5 Jag har inte hunnit uppdatera bildagboken överhuvudtaget på ett tag. All tid jag kunnat lägga på bilprojektet (numera inte lika mycket) har gått åt till att spackla och slipa. Ändå blir det inte bra, jag "har inte rätta knycken".....

Och ju mer man spacklar upp, desto mer bucklor och skumma saker upptäcker man.
22/4 För att få en chans att se var porer och buckligheter är, sprayas primer/filler. Det skulle dock visa sig att bl a kepsen deformerats vid blästeringen.
24/4 Efter två sena kvällar (läs: nätter) åkte så karossen äntligen iväg på lack. Den är inte bra, men de ojämnheter som kvarstår får vi ta itu med någon gång i framtiden.

Tyvärr växer inte bra lackerare på träd i mina trakter. Visst, lägga på lite färg kan de flesta väl gå med på, men att få någon form av t ex underarbete utfört är svårt. Även om man vill betala för det. Sist råkade jag ut för att de inte ens kollade hur underlaget såg ut innan färgen blåstes på, med porer som följd. Och det är klart, om man har möjligheten att välja mellan en (petig) privatkund och smidiga försäkringsuppdrag är nog valet tyvärr enkelt....

Nu skall garaget städas och chassiet hämtas hem !