2016
Fick börja med att fylla mer luft i släpets däck, hade inte tänkt på att transportvaggan var en smärre stålsarkofag....
2016
Tanken är att jag skall flytta över backslaget, då det passar rakt av även på denna motorn. Då slipper jag dessutom bl.a. en ny axelfläns.
Funderade på många konstruktioner, bl.a. med lyftvajern i taljor med spännband för att få en vinkel på vajern, men denna "lyftbock" på hjul blev istället lösningen. I toppen hängs ett flyttbart beslag med två vinkeljärn i vilket ett manuellt kättingspel hänger. "Bocken" kan sedan rullas grensle över lucköppningen med motorn hängande under, till en position där den går fri för takutsticket.
2016
Men en allvarligare sak som jag upptäckte strax före upptagningen var att den originalinstallerade avgasslangen spruckit i en mycket snäv (för snäv) böj. Det hade börjat komma ut avgaser och kylvatten här under sista turen.
Jag har många gånger tittat på denna böj, då jag tyckt slangen såg knäckt ut. Men samtidigt trott att varvet väl visste vad de gjorde - fast jag egentligen vet att det ibland slarvades friskt vid tillverkningen av NB Marines båtar.
2016
Ren tur var att jag blev fördröjd och när jag gick in för att släcka hörde något som rann under båten. Annars hade det runnit ut 50 liter till - på golvet....
Nyårsmiddagen blev lite försenad denna gång. Men kölsvinet blev väldigt rent !
2017
Alla hålen är till för att kunna flytta och låsa lyftbygeln till positionen med bäst jämvikt.
Vajern till vinschen i taket kan anas - den går rakt igenom "bocken" och tar sedan över och lyfter inte bara motorn utan också bock med kättingsspel ur båten.
Tyvärr fanns inte sinnesnärvaron att fotografera när motorn hängde i vajern, nästan uppe i taket.
(Nya motorn till vänster)
Dock kommer backslaget c:a 5 cm längre akterut, vilket innebär att nya motorn måste sitta dryga halvcentimetern lägre för att fortfarande vara i linje med propelleraxeln. Som synes finns inte den marginalen på originaltassarna, så jag måste skaffa andra.
Under varje tass sitter en inplastad träklots som extra lastavväxling till kölområdet (pilen). Nåja, NB Marine har i alla fall försökt plasta in dem. Lite.
Även den nya motormodellen originalmonterades i NB870. Den har dock kamrem, och efter vad jag hört är det ingen enkel operation att byta den, med fronten av motorn nära ett skott.
En del NB870 har vattentanken på andra sidan det skottet, men jag har satt min på det "gamla" stället och har ju istället en extra kojplats i detta utrymme under salongen. Sågar därför upp ett hål för att göra detta skott delvis demonterbart för framtida behov av åtkomst av motorns framände.
Det är otroligt tjockt men lite småslarvigt plastat. En tjock plywoodskiva med i snitt en centimeter plast på varje sida. Ja, just det - i snitt. För det är som synes väldigt ojämnt i tjocklek och plywoodskivan visar sig bestå av bitar som inte ens ligger dikt an mot varandra. Inga problem med hållfastheten dock med tanke på tjockleken, men det borde varit minst lika kostnadseffektivt att ha bättre koll på plastningen. Det man vinner på plastningen förloras ju i nästa moment, när den personen ju måste anpassa alla träbitar.
Minns att jag påpekade detta för VD:n för NB Marine då jag "anpassat" pentrysektionen. Han svarade något förnärmat något i stil med "Det är ett hantverk att bygga båt, och så skall det vara. Vi har människor, inte robotar här". Kanske det, men så har också de flesta nordiska varv som tänker så gått i konkurs vid det här laget.....
En avgastempmätare är billig, och motorn har ett färdigt uttag för en givare.
Innan nya motorn kommer i kortar jag propelleraxeln 5 cm också, samt återmonterar den. Eftersom den nu kan träs i och ur inifrån behöver jag inte demontera rodret.
Bara trycka i en slangstump till en hink som står bakom motorn. När konserveringen är klar öppnar man sjövattenintaget och blaskar igenom glykolblandningen som nu står i slangen och filtret baklänges ner i ventilen.
NB Marine har i vissa fall monterat expansionskärlet utanför motorboxen på en av skivorna bak vid bränsletankarna. Det fungerar nog, men Yanmar rekommenderar max 1m slang mellan motor och expansionskärl, och med den placeringen blir det mer än det dubbla. Får se var kärlet hamnar.
Mer och ny slang behövs, och eftersom jag nu sett knäckskadan på den gamla slangen betalar jag hellre lite extra och köper denna extra flexibla variant.
Kylvattenslangarna är stålspiralförsedd silikonslang. Lite svår att få tag på då jag behövde mer än 1m, men den är både tålig, armerad och flexibel.
Kylvattenfiltret har flyttats in lite och sitter nu på en aluminiumprofil.
Den är förlängd endast 5cm i överkanten och 1 cm nedtill. Som synes hamnade expansionskärlet på boxens högra innervägg.
En extra inspektionslucka akter om den gamla är nu också på plats i "golvet" (jämför med bilden ovan).
Efter lite våldsamma möten med elhyveln som halverat tjockleken på vissa ställen, passar den betydligt bättre.
Även om det inte är supersmidigt att demontera skottväggen kommer det i vilket fall vara otroligt mycket lättare att göra framtida servicearbeten i motorns framände.
Biten skruvas fast på plywoodskivan/nya skottväggen och kläs med skrovbeklädnadsmaterial..
(Täcklock på skruvarna i skrovbeklädnadens färg fattas fortfarande på bilden)
På baksidan här är garderoben, och i den finns el. Dels till lampetter och läslampor ovanför, men även för belysningen inne i garderoben. Tog inte ens en halvtimme och borde gjorts för flera år sedan.
Nåja nästan klart, väntar på gängsnitt för att fräscha till gängorna på propelleraxeln innan propellern monteras tillbaka. Det verkar som att muttern dragits dit med låsskruven för mycket inskruvad, så gängorna är skrapade och "tröga". Undrar vem som gjort det, inte jag i alla fall.....
Bort med det.
Men ankarbeslaget har aldrig varit bra. Ankaret tenderar att kilas fast när det är helt uppdraget. Man får gå ut och sparka på det när det skall fällas.
Detta läge (bilden) där det är nästan uppe vore däremot perfekt.
Då jag redan har ett extraläge på min till/från-knapp för ankarspelet (har varit anpassat för halvfart) kan jag också koppla så ett läge överrider detta autostopp i händelse av fel.
De är gjorda för 5V, men det enda som behövs för att använda dem på 12V är att ett extra förkopplingsmotstånd löds in i serie med lysdiodenheten (den till vänster) på 350-500 Ohm (alternativt att man byter de som sitter inuti till högre värden). Detektordelen kan driva ett litet relä direkt (max 80-100mA) genom att gul sladd jordas när strålen bryts. Glöm dock inte skyddsdioden över reläspolen, annars far transistorn illa.
Detta relä satte jag inne vid kontaktorn och reläets kontakter kopplades i serie med knappen "UPP". De är normalt slutna när reläet är spänningslöst/i vila. Först när det och sensorenheterna får spänning (halvfartsläget som jag nämner ovan, 26/3) har det en chans att dra och bryter då automatiskt "UPP"-spänningen när ankaret är uppe och strålen bryts.
Enheterna gjöt jag in i transparent epoxi med endast LED och fototransistor utstickande, samt limmade fast dem på var sin plåtbit av rostfritt stål.
IR-strålen har jag ritat in med en streckad röd linje på bilden. Eftersom ankarspelet går med 35-50cm/s och det tar uppåt 50ms innan relä och kontaktor hinner släppa, kommer ankaret gå ytterligare c:a 2 cm efter att det nått strålen. Jag satte därför enheterna 15mm nedanför gummit, så det vilar ordentligt mot gummit och inte skramlar - men inte heller knölar ihop det.
Och det fungerar perfekt, stannar alldeles rätt. Hoppas nu bara att jag lyckades få sensorenheterna vattentäta vid epoxiingjutningen så det håller länge.
(Bredvid ligger en hemmabyggda fjärrkontroll för bog-/akterpropeller och ankarspel)
(Avgasslangens svanhals syns till höger på bilden)
Hur båten blev efter motorbytet ?
Helt enligt förväntningarna. 30% lägre bränsleförbrukning vid 20 knop, en lagom marschfart om man vill ligga i planing, en fart som den gamla motorn knappt orkade få upp båten till. Fortfarande samma låga förbrukning vid 6-7 knop. Toppfarten ligger på c:a 24 knop, och det finns rejält med kraft i hela registret.
Men allt var inte bra. Det fanns en detalj som vi direkt märkte inte var lyckad: Motorn gav ordentligt med resonanser i båten på framförallt tomgång och låga varv. Så skall det inte vara, enligt andra 870-ägare med samma motor. Men jag hade ju skaffat andra, lägre motortassar för att slippa göra om motorbädden (se 13/1 och 5/2 längre upp på denna sida.) och det hårdare gummit som krävdes för att klara vikten och de små dimensionerna blev antagligen "fel" för denna motorn.
Originaltassarna som följde med motorn har vi dock kvar, så ganska snabbt bestämde vi oss för att lyfta motorn igen och "göra om och göra rätt" så snart den tagits upp för hösten.
Även om reglarna som bockens hjul rullar på är lite korta (hade inga längre tillhands) så kommer nog motorn ändå tillräckligt långt bak för att motorbädden skall vara fri.
(Har inte möjlighet att borra upp dem själv, men det borde finnas någon mekanisk verkstad i närheten som kan hjälpa mig,).
Motorn är inte ens så långt akterut det går, men ändå är hela motorbädden fri att arbeta på. Inte många båtar i den här storleken där det går ner två raka sexor med backslag i "maskinrummet".....på längden.
Motorn var ju bra inriktad, och med denna trämall och markeringar för att få den i läge kommer jag nog spara en hel del tid senare. Det blir ju lätt att få den nya tassarna i alla fall ganska bra position på alla ledder redan från början.
Kanske hade det varit bra om de i alla fall haft några robotar. Som t ex vid borrningen av originalhålen (som jag borrar om ovan). Eller åtminstone haft vettiga verktyg. Trots att aluminiumbalken/motorbädden behöver en bra anliggning och skall dras stum mot plastbalken har man inte ens avgradat hålen. Som dessutom ser ut att vara borrade med ett helslött borr....
Ja, ja. Så ser det tyvärr ut i de flesta båtar när man börjar syna dem på den här nivån. Även "finare" nordiska märken.
Efter tre avbrutna sticksågsblad och mycket huggande med stämjärn har de två främre nu rätt höjd (sänkta c:a 40mm).
(Ja, jag ska städa kölsvinet innan motorn återmonteras).
Lägger på en rejäl klump långtrådigt glasfiberspackel (Biltema), vilket ger en både hård och seg massa när den har härdat.
Här syns tydligt att eventuella springor och utrymmen fyllts mellan träklots och balk eftersom det jäser ut bra. Tar bort överflödigt innan det härdar (vilket det ju alltid gör alldeles för snabbt)
Bocken rullades framåt med motorn hängande under. På andra sidan inte bara höll det på, det gick faktiskt galet. Hela bockkonstruktionen drar snett och det hjulet kom för nära kanten och hoppade ner på däck. Det här höll dock på att karva av gummit och skulle strax gått över kanten - ner i motorrummet...:-(.
Jo, hjulen är i klenaste laget, men de var tillfälligt slut när jag häromdagen tänkte köpa en extra uppsättning och dubblera dem inför motorlyftet.
Tre gånger fick jag ta till elvinschen i taket och lyfta för att frigöra bocken och flytta allt rätt igen. Tur att den hängde kvar fortfarande.
Stort tack till gänget på prototypverkstaden på jobbet som hjälpte mig att borra upp hålen !
De nya tassarna har längre "pinnar". Jag får därför inte fästvinkeln över motortassen höger fram, dvs den som är rakt nedanför främre lyftöglan. Det fattas försmädliga 8 mm i lyfthöjd.
Försöker lyfta motorn lite extra vid fästvinkeln med en kofot, men det händer ingenting. Det är klart, motorn väger ju ett halvt ton. Spånar på diverse lösningar, bl.a. skulle jag kunna modifiera lyftbalken och då få den 15-20 mm närmare motorn. Men den går ju inte modifiera nu, då måsta jag ställa ner motorn någonstans för att få den fri....
Återbördandet av motorn till den nya motorbädden med större tassar samt injustering tog betydligt längre tid än jag räknat med (c:a 4 timmar) samt bjöd på en del oväntade utmaningar. Men nu står den där, på sina stora tassar !
(Jag använde f.ö. även 3/4" momentnyckel med 38mm hylsa för åtdragningen)
Det är samma avgasslang som innan, men jag tar tagit bort den delvis nu lösa plastfolien utanpå. Den höll ändå på att lossna, och jag vet inte riktigt syftet med den. För under var det en helt vanlig och klassad avgasslang (om än lite mer flexibel än de billigaste).
Återstår att städa.....:-(
Jag vet inte om den egentligen behöver balanseras, men efter att en firma i Stockholm knackade om stigningen tyckte jag det vibrerade en aning mer. Kommer prova en annan firma på lite nämare håll för denna balansering, så får vi se om det var inbillning eller om den verkligen behövde en åtgärd.
