Bilder och projekt 2022 - Skilsø 35 Panorama

Kom du hit via en sökmotor och saknar meny m.m. till vänster ?  Här är hem/startsidan.

Äntligen är autopilotinstallationen komplett.

Pumpen har ju hittills inte varit inkopplad till hydrauliken, då jag dels inte haft slangar med rätt koppling, dels inte velat göra det medan båten var i sjön (eftersom styrningen skulle slutat fungera tills installationen var helt färdig).

Min lokala Swedolbutik pressade slangar och hade även bultar för dubbelbanjo (för att parallelkoppla pumpen på cylindern) och alla tätningsbrickor för en billig peng.

Värre var det med luftningen. Det var ett rent elände att få ut all luft, men till slut så gick det.

Ett tips:
Den som inte vill köpa dyr olja på Båtbutiken kan använda Biltemas olja för hydrauliska domkrafter (viskositet ISO 32). Halva priset och fungerar givetvis utmärkt, då det i princip är samma olja.....

Tidigare har jag visat en bild på en "multidisplay" som jag höll på med, baserat på en grafisk display (typ smarttelefon) och en PIC-processor med bl.a. CAN-interface.

Instrumentet kommunicerar dels med en mätenhet vid batterierna som håller koll på i- och urladdningsström, dels ligger det kopplat till NMEA 2000-bussen och kan visa information som kommer där.
Dessutom visar det lite annan trevlig (men kanske inte helt nödvändig) information. Bara för att man kan, och för att det knappt kostar något extra....

Nu är det monterat, och så klart jag kan göra det just nu.

Som synes kan man nu smidigt se tanknivån i alla tankar, BB-bränsle, STB-bränsle, färskvatten och nivån i toatanken. Detta utan att behöva dra igång en plotter och krångla sig igenom olika menyer.

Längst ner finns batteriinformation, och ovan det lite info om utetemp och temperaturen i varmvattenberedaren. Vindmätaren visas med aktuellt värde samt max byvind under senaste timmarna.

Uppe till höger är helt enkelt en logg, med data från någon av GPS-enheterna på NMEA 2000. Denna fartdata används med motorns information om förbrukning i l/h för att räkna fram liter per sjömil (vid blåa motorsymbolen).
Satte även en temperaturgivare på avgaskröken, som även den skickar data på NMEA 2000 (mätområde 30-100°C).

När batterierna går under inställda gränsvärden ändras den vita batterisymbolen till blinkande röd. Detsamma gäller avgastemperaturen - överstiger den  65°C börjar även ljuddämparsymbolen blinka ilsket rött.
Under den visas råspänningen från solpanelerna (just nu bara 4V, men den står ju inomhus).

Ljusstyrkan regleras automatiskt (sitter ett LDR till höger om vänstra skruven), så även i mörker är den läsbar men inte störande ljus.
Funktionen för autoljus finns ju i varenda mobiltelefon och modern bil, men varför har nästan inte ett enda båtinstrument ljusautomatik ?   T.o.m. på min nya plotter och andra märkesinstrument för tiotusentals kronor måste man in i meny och skruva själv för att ställa om så man inte blir bländad. Eller ännu värre - ställa upp ljusstyrkan efteråt på dagen när den är så svag att man knappt ser vad man gör. Stenålder !

Instrumentet har också en annan funktionsmode - NMEA 2000-monitor !

Trycker man uppåt-pil i minst 3 sekunder går den in i en mode där allt som kommer på NMEA 2000 skickas vidare ut på en snabb serieport (RS232) och kan läsas av med ett terminalprogram i en PC. Kabeln ligger innanför samma lucka som jag satte dit för oljepåfyllningen för styrningen, så inget behöver skruvas isär för att komma åt att koppla på en PC.

Om något av meddelandeuppkodningen jag gjort visar sig inte fungera eller om jag helt enkelt vill se vad för data som finns tillgängligt på bussen (och inte minst formatet på en viss PGN) så tror jag denna funktion kommer vara helt ovärderlig.

För att ytterligare säkerställa att tampar och annat inte ligger i den blöta botten i boxen i fören har denna nu försetts med ett löstagbart "golv", vilandes på aluminiumprofiler som först limmats mot skrovsidan.

Tillsammans med luftventilerna (se 2021) kommer vi nog slippa mögliga tampar nästa säsong !

Äntligen är de fyra takfönster/plisségardinerna på plats.

Gardinerna i sig var inte den stora utmaningen, de köps måttbeställda till en ganska billig peng och är samma som används till takfönster i vanliga hus. Däremot måste de vila i aluminiumprofiler för att inte hänga, och dessa tog ett tag innan jag både hittade i rätt dimensioner och med rätt ytbehandling.

De båda fasta aktre gardinerna är inga större problem. Men på de två som skall sitta i och följa med luckan när den öppnas är det snäva toleranser.

Nu tror jag visserligen plisségardiner levereras i standardutrustningen för S35, men man kan spara en hel del pengar på att fixa dem själv. Men det är som sagt en del anpassande för att få rätt profiler och form på sidorna, så är man osäker är de bättre att få med från början.

Gardinerna måste vara av modellen som har tjocklek "15mm" eller "20mm", inte tjockare. De är i verkligheten också något tjockare än det angivna måttet i ändarna på profilen (ändbeslagen).

Som synes är det tajt mellan motorns kåpa och glasrutan. Som minst är här c:a 28mm, vilket innebär att en 20mm-gardin (i verkligheten 22mm) och en aluminiumprofil på 1-2mm tjocklek får plats. Då finns fortfarande några mm fritt till glastaket, vilket det måste göra så gardinen inte kärvar.

De 25mm höga "handtagen" fick kapas ner på de främre, dvs luckans båda gardiner, men de är ändå väldigt lätta att hantera. Egentligen behövs nästa inget handtag, man kan ta tag i och skjuta framprofilen istället. Men det är snyggt....

I midkabinen är det stora kojer, men som i så många andra båtar dåligt med utrymme för de boendes väskor. Kanten/hyllan utefter skrovsidan är 5-10cm för smal för en vanlig väska typ "bag".

Dottern efterlyste en nedfällbar hylla i hörnet vid fotänden stor nog för en väska, en hylla som man kunde fälla upp om den inte behövdes.

Så här blev det.
På bilden till höger är väskhyllan uppfälld....

....och här är den nedfälld.

För att få den riktigt stabil sitter ett 22mm stödben mitt under (fälls ner när hyllan inte används). Alternativet hade varit att hänga den i två kedjor fästade mot skrovsidan, men de skulle kunna vara ivägen. Nu är hyllans översida istället helt "ren".

Ett litet clips (ett tillbockat rostfritt bältesclips från en kasserad walkie-talkie) håller hyllan på plats när den är uppfälld och inte används.

Takluckan i förpik/fördäck saknar tyvärr luckhållare. Samma taklucka (Rutgerson) finns också med luckhållare för att kunna låsas i valfri öppen vinkel, men det är varianten utan hållare som Viknes monterar. I alla fall på S35.

Det är dock ganska enkelt åtgärdat. En enkel standardluckhållare går att eftermontera, och med rätt val av modell och placering går det fortfarande att öppna luckan precis lika mycket som innan. Dvs så den vilar mot fördäck (c:a 150°).

Här är luckan öppen och låst i 45°, något som inte gick tidigare.
Har gjort lite ganska onödigt arbete.....

Bogstrålkastaren av LED-typ lyser egentligen fullt tillräckligt. Men en del skyms av stödet till peket, och bättre "ös" i strålkastaren skulle egentligen inte vara fel.

Men att flytta den från platsen under peket och fälla in något i skrovet kommer aldrig på fråga. Här under peket är en alldeles utmärkt plats - skyddat och högt men utan att blända (dvs lyser inte upp något av själva båten som t ex däcket). Och nästan osynligt, om man inte böjer sig under och tittar.

Köpte ett par andra LED-strålkastare och tänkte sätta två istället för en - så de lyser på var sin sida om stödet istället.

Den tysk-kinesiska säljaren på ebay specifierade dem som 2x40W, men det hade jag redan räknat med skulle vara riktiga "kina-watt". Mycket riktigt är de bara på knappt hälften, något säljaren dock inte håller med om:. "It's modern low current consuming LED, that's why they only use 1.5A at 12V to reach 40W"...

Värre var väl att fästen och skruvar som var specade till "Edelstahl"/"Stainless" (dvs rostfritt) visade sig vara absolut billigaste sortens dåligt elförzinkat järn. Fick tillverka nya byglar och ersatte därför även skruvarna med 316/A4 (rostfritt, syrafast).

Nåja, det lyser på duktigt med 35W också !

De båda lamporna är också monterade en aning utåtvinklade, så totala ljusbilden blir lite bredare än vad en enkel strålkastare skulle haft.

Håller på att limma Flexiteekpanelerna på plats.

Peket (bilden) har just blivit klart. Utöver peket kommer badbryggan också få Flexiteek, så det blir nästa del i projektet.

Så blev badbryggan när även den fått Flexiteek.

Tyvärr är luckan på vår S35 inte riktigt rak. Passade på att modifiera en del när den ändå var bortplockad, men  den böjer fortfarande ändå upp några millimeter i de aktre hörnen. Fel på formen ?

Vi kostade också på oss att få loggan infräst och nåtad på luckans Flexiteekpanel. Livar upp badbryggan en del, förutom att vi faktiskt tycker det är snyggt....

Förvaringsboxarna på akterdäck har ju inga täta lock, tvärtom. Men även om de är dränerade blir det gärna lite vatten och skräp kvar på botten.

Men genom att lägga samma typ av dränerande "garagegolvplattor" här som vi lagt i "ankarboxen" i fören så behöver det som förvaras i boxen inte ligga i vatten och smuts.

(I denna box på STB sida har vi, som syns på bilden, dusch men även spolvattenuttag (Gardenakoppling). Det är inte standard - se Projekt 2021 för mer information).

Båten har nu ockå fått sin namndekal påmonterad.

Vi (familjen) var väl varken överens om namnet (MyWay II) eller placeringen. Vår förra hette ju MyWay, och även om jag/vi gjort en hel del egna saker även på denna båt så var det väl s.a.s. inget självklart namn hos framförallt de yngre skepparna i familjen. Men de kom inte upp med något bättre, så då fick det bli "MyWay II".

Placeringen som blev nu (bilden) är visserligen diskret, men syns ju bara akterifrån. Vi får se om det hamnar något på sidorna också så småningom.

Ankarspelet har aldrig varit pålitligt, och ofta (mer än hälften av gångerna) fastnar det efter första stoppet (det s.k. Sköljläget efter vilket man sedan bara kan köra på lågfart). Först efter en massa trixande har det gått att komma vidare, och det hela blir bara värre.
Ankarspelsinstallationen är dessutom helt dold, och även om det är snyggt så krävs det båtshake för att nå linan om man behöver lirka manuellt (den är långt in under badbryggan).

I veckan hittade jag nog felet: Den som installerat ankarspelet på varvet har missat att följa monteringsanvisningen på flera punkter !

Rent tekniskt utgörs stoppet av en "spole", en mässingtråd som man lindar på linan på lämpligt ställe, och som sedan känns av induktivt (elektriskt). Ihoptvinningen av ändarna skall enligt anvisningen klippas till 5mm och sedan träs in under "lindningen". På vår båt var utsticket hela 20mm (!), allt slappt virat om tampen och änden var inte ens invikt. Än mindre instoppad under.
Dessutom skall tråden gå igenom linan i ena änden av lindningen för att spolen inte skall kunna flytta sig utefter linan. Det är heller inte gjort.

Vidare är första spolen monterad så ankaret stannar för Sköljläge hela 3m (!) under båten. Det vill till att ha långa armar för att skölja det ankaret. I installationsanvisningen står att det skall stanna när det:
"...precis kommit in i ankarbeslaget och där blir lätt fixerat, ankarets flyn ska nu ligga under vattenytan för att kunna utnyttja sköljläget till fullo."

Den infällda bilden är från Sleipner/Engbos installationsanvisning, och visar hur det borde se ut.

Har nu fixat till den utstickande delen av tråden, men måste köpa mässingtråd för att kunna göra om och göra rätt. Inte minst flytta den till rätt ställe.


Tips om metalltråd till ankarspelslinan:
Biltema har mässingstråd (0,7mm) som fungerar alldeles utmärkt. Kostar under 1:50/m (50:- för en rulle på 30m) medan Båtbutiken skall ha uppåt 80:- för EN meter (!).

Ett annat problem är att ankarets svirvelbeslag fastnar, se bild. Och inte bara ibland, det händer nästan alltid när man tar upp det och innebär att man måste fiska upp ankaret manuellt med båtshaken för lyft upp på badbryggan. För så länge det är belastning på svirvelbeslaget sitter det nämligen stenhårt fastkilat och kan inte lossas med ankaret hängande i linan under badbryggan.

Orsaken till problemet är att man monterat fel storlek. Svirvelbeslaget är helt enkelt för kort/för litet för detta ankare. Med den längre modellen skulle vinkeln bli mindre och beslaget inte kärva fast i de fall det "åker nedåt" i ankarets avlånga hål.
Jag har ingen lust att köpa nytt beslag för 500:- utan löser det på annat sätt:

Tillverkar istället en distans av en bit mässingrör och mässingplattjärn som hårdlöds ihop. Detta kommer hindra beslaget från att åka nedåt i det avlånga hålet på ankaret.

På nedre bilden är det provmonterat i svirvelbeslaget. Röret har lite spel på någon mm så den nya distansen kommer sitta halvlöst och inte låsa beslagets rörelse, bara stoppa det nedåt.

Här är det på plats.
Som synes stoppas nu beslaget från att åka för långt ner i ankarets avlånga hål, och det kan nu snurra fritt utan att nypa fast. Jag har också justerat stoppläget (köpte ju ny tråd) så nu är både skölj- och stoppläge på rätta och rimliga ställen.

En sak som också förvärrade problemet är att ankaret har mycket gjutskägg och ojämnheter, vilket tydligt syns på bilden (se precis till höger om beslaget). I kombination med ett beslag som egentligen är för litet och väldigt tajt så var det lätt att det fastnade. Och slipa ner går ju inte nu, för då förstör man galvaniseringen på ankaret.
Sedan kan man ju tycka att det på en så här dyr båt skulle vara standard med ett rostfritt (polerat) ankare..

Men nu fungerar äntligen ankarspelet riktigt bra. Funderar på om man skulle sätta en vattentät övervakningskamera under badbryggan också, för att kunna ha koll på ankaret från förarplatsen. Ankaret syns ju inte på backkameran. Men det får i så fall bli ett vinterprojekt !

Bätttre än så här blir det inte.
6,5 knop och autopilot, 24°C ute på och över vattnet (34°C på land - för mycket).

Lite land skymtas borta vid horisonten, men nästan inga andra båtar så långt ögat når :-).
Avbruten båtsemester !
(felinstallerad varmvattenberedare....)

Vi började få luft i tryckvattensystemet, något som inte försvann trots ordentlig spolning. Till slut var det så illa att vattenpumpen mest stod och stånkade mot luft och aldrig fick upp trycket utan gick hela tiden. Och det blev bara värre, sista dygnet vi var ute fick vi slå på och framförallt av pumpen manuellt. Vi valde så småningom att avbryta båtsemestern när åtgärd nr 1 nedan inte hjälpte speciellt länge/mycket.

Fel nr 1:
Efter lite felsökning ute på sjön visade sig vårt problem vara en indirekt konsekvens av felmonterad varmvattenberedare.
På övertrycksventilens utlopp kan man sätta en slang för att avleda vattnet till lämpligt ställe (vanligen kölsvinet, gul pil på övre bilden) så det inte droppar precis där den står. Men installationsmanualen är mycket tydlig med att denna då måste vara helt öppen i ena änden och helst ha självfall hela vägen. Det får alltså inte finnas något mottryck, undertryck eller motstånd för säkerhetsventilen att jobba mot.

Men varvet har istället dragit iväg slangen snett uppåt till andra sidan båten, och kopplat in denna med en T-koppling in på pumpens sugsida !

När jag lättade lite på kranen för manuell öppning av säkerhetsventilen pös och droppade det friskt vid gängorna (röd pil på övre bilden). Dels var tätningen alltså felaktig så det kunde suga in luft här, dels var det tydligt att "lösningen" med slangen gav ett högt mottryck för säkerhetsventilen.





Felet åtgärdades tillfälligt genom att helt enkelt ta bort slangen och plugga den med en träplugg. Så mycket verktyg och "nöddelar" har vi trots allt hunnit få med i nya båten nu.



Det blev bättre ett litet tag, men snart var det samma sak igen. Och snart ännu värre.
Vi kollade ett annat uppenbart ställe, men det sög inte luft via slanganslutningen på vattentanken (som f.ö. är placerad så illa att alla normala människors armar är minst 10 cm för korta för att nå ner till tankens ovansida) .

Fel nr 2:
Längst in i det mest oåtkomliga hörnet i maskinrummet sitter den Y-koppling som kopplar in den ovan nämnda blåa slangen till pumpens sugsida, parallellt med slangen från vattentanken. Trots en ren orgie av slangklämmor hade man ändå inte fått det tätt i den här änden heller. Så här hade det fortsatt att suga in luft.

Sedan ser man på bilden att bl.a. slangen mellan vattentank och pump är vanlig armerad PVC-slang, alltså egentligen inte livsmedelsgodkänd (vattnet får "plastsmak" om det står). Detta trots att övriga slangar senare i systemet är av rätt typ. Varför blev det en annan slang här, tro ?
Tyvärr är den helt hopplöst svår att byta, så den får vara kvar. I alla fall tillsvidare.

Potentiellt fel, nr 3:
När jag lossade den blå (felanslutna) slangen från Y-kopplingen ovan rann det plötsligt vatten ur den samling slangar och kablar denna var en del av, ungefär strax framför motorn. Det fick mig att titta lite extra där, men troligen var det vatten som runnit utefter den just lossade slangens utsida till denna, lägsta punkten.

Men vid en närmare koll visade det sig att "den blå slangen" också vara skadad här, bränd av gummislangen till expansionskärlet. Varför man dragit denna heta slang rakt genom "kabel/slangstammen" som går tvärs över båten här framför motorn, är en gåta. Men visst sparade man då kanske en slangklämma eller två....
Egentligen skall denna "blå slang" klara +100°C (i alla fall inuti) och motorn har aldrig varit över +80°C, så varför den farit illa vet jag inte. Nu var den visserligen inte perforerad - än - men den mådde inte bra.

Åtgärd och funderingar:
Förutom det nämnda så saknar båten även filter på drickvattensidan. Dvs allt som ramlar ner i vattenpåfyllningshålet på skarndäck kommer förr eller senare att hamna i duschblandare, kranar -  eller min temugg. Eller ännu värre - fastna i pumpen. Varför snåla in på en så billig sak som ett enkelt filter för en femtiolapp ?

Övertrycksventilen är en säkerhetskritisk funktion, och som en sådan skall/får den t ex inte vara beroende av något annat system. Varför man inte följer installationsanvisningen utan hittar på egna lösningar (som dessutom inte alls är ok) är märkligt, i synnerhet som "alla" väl vet att utloppet från en säkerhetsventil på en VVB (oavsett om det är i båt eller hemma) skall ha helt fritt, icke trycksatt utlopp. Har rotat i väldigt många båtar, men nog aldrig sett denna "kreativa" lösning någon annanstans. Och tur är kanske det.

Sedan är det ju tänkt att man skall kunna tvångsöppna ventilen med kranen och enkelt tömma hela vattensystemet (t ex ner i kölsvinet där det länsas ut av pumpen). Som på många andra båtar är denna position även på S35 i princip lägsta punkten i vattensystemet.
Men det går ju inte med varvets lösning. Så istället har man satt extra förgreningar och kranar på varm/kallvattenslangarna för att kunna tömma. En totalt onödig kostnad som dessutom komplicerar en sak, helt i onödan.
Tänk om man bara följt installationsanvisningen och inte försökt uppfinna själv. En "uppfinning" som dessutom för oss innebar avbruten båtsemester och ytterligare arbete.....

Således går nu slangen från vattentanken till ett mycket lättåtkomligt/lättrensat filter. Sedan vidare till vattenpumpen. Rent och enkelt.
Och från säkerhetsventilen på VVB går nu en 70cm lång slang snett ner mot kölsvinet. Inget annat "kreativt".

Förutom att allt fungerar och är till det bättre så har jag en näve slangklämmor över, Y-koppling samt lite slang av olika sort och längd.

(Du som har en liknande lösning - bygg om vid övertrycksventilen. Rensa upp före pumpen och sätt dit filter.
Kanske också varvet ser detta och tar bort den "kreativa" (men felaktiga) lösningen på framtida båtar. Dvs det är inte säkert att din S35:a har det så här när du läser denna sida).


LED-lister och "mysljus":

LED-lister är standard på S35, i salongen (utefter fönstren) och som indirekt ljus i sovutrymmena.Sådana ljuslister brukar vara utmärkt om man vill ha "mysljus".

Men det är inte riktigt så i S35. För att få "mysljus" räcker det inte bara med att montera rätt typ av ljuskälla, den måste också lysa lagom starkt.

Ljuslisterna i förpiken har nämligen nästan samma ljusflöde som en 100W glödlampa !  Det är otroligt mycket ljus i det lilla utrymmet, och definitivt inget "mysljus". Onödigt mycket ström drar det också (trots att det är LED).
Och om man vill ha ännu starkare ljus kan man även tända de fyra (!) spottarna i förpikstaket. Det är fler än vad som sitter i hela salongen uppe. På med solglasögonen....

Även salongens ljuslister är direkt störande starka på kvällen, i synnerhet när man tittar på TV och har dem rakt i blickfånget. Och utifrån lyser båten nästan som en fyr.

MEN, det finns enkla och billiga lösningar. Installerar därför ett motstånd (bilden) bakom ljusknappen i salongen, samt byter brytaren till en trelägesbrytare OFF-ON-ON. Då har man både möjligheten att få dimmat mysljus och full ljusstyrka för bara några hundralappar. Struntar man i att byta switchen och bara har dimmat läge blir kostnaden inte ens en tiondel.

I förpiken fick ljuslisterna fortsätta att bara ha en ljusstyrka eftersom de skall vara just "mysljus". För behöver man mer ljus finns ju både sänglampor och framförallt fyra starka spotlights i taket som man kan tända.

Här är 15-22 Ohm/5W lagom storlek på motståndet (15 ger något starkare, 22 något svagare ljus), som helt enkelt monterats i serie med ljuslisternas pluskabel vid strömbrytaren.

Svårt att fånga "mysigheten" på bild då kameran autokompenserar exponeringen, men nu är det betydligt mildare ljus.

Som bonus drar nu ljuslisterna även mindre än en en femtedel (20%) av strömmen - 0,3A istället för c:a 1,8A.

"Hickande" toafläkt:

Vi har märkt att toafläkten ibland går ner i varv en kort stund, främst när vissa andra saker manövreras eller är aktiverade. Men har väl trott det berott på naturliga variationer i båtens 12V-spänning. Fläkten är varvsmonterad och av fabrikat VETUS, en vanlig modell i båttillbehörsbutiken.

På senaste turen insåg jag dock att något inte stämde överens med spänning och varvtalsdippar/"hickandet". Senare loggning med mätinstrument bekräftade detta, varvid fläkten togs hem till labbet.

För att göra en lång historia kort så skulle det visa sig att den billiga datorfläkt och dess elektronik som VETUS valt att montera inte är avsedd att fungera utanför en apparat, med långa ledningar och i den elmiljö som finns i ett fordon eller båt. Att montera en för applikationen lämpligare fläkt vid tillverkningen skulle inte vara något problem (de finns gott om), förutom att den sannolikt skulle kostat VETUS några kronor till.
Även CE-godkännandet kan ifrågasättas när det kommer till tåligheten mot ledningsbundna störningar.

En liten extra kondensator nära fläkten och dess elektronik tog direkt bort alla problem och "hickningar".

Hela utredningen med videor och foton återfinns här för den som är intresserad.



Ombyggnad till LiFePO4-batterier

Båten upptagen för säsongen. Har byggt om och rensat ytterligare i elsystemet kring batterierna.
Dels ändrat lite märkliga kopplingar där t ex motorns ECU drivs helt via ett "extraljusrelä" som slavstyrs från huvudbrytaren för motorn, istället för att koppla in det direkt till brytaren. Det handlar ju om riskminimering, ju färre saker som kritiska spänningar och signaler behöver passera desto säkrare funktion och mindre risk för krångel.

Dessutom är motorsidan samt sammankopplingsbrytaren/reläet inte avsäkrat överhuvudtaget i original. Visst råder lite delade meningar om man måste ha motorsidan avsäkrad, men jag har sett hur ett elsystem förstörts på några sekunder i kabelbrand bara för att en pluskabel lossnat på motorn, så jag vill ha säkringar där också.

I samband med ombyggnad till LiFePO4-batterier på förbrukarsidan, sattes en ny "tavla" upp med alla huvudsäkringar för motorsidan (längst till vänster i bild).
De två motorbatterierna (12V/95Ah AGM) är kvar som i original (längst in på bilden), men de fyra AGM för förbrukare har ersatts av tre LiFePO4 på vardera 12V/100Ah (längst fram på bilden). Ett fjärde kan få plats, men jag tror det räcker med 300Ah.

Bogpropellern har flyttats till motorbanken eftersom de nya Li-batterierna har begränsad maxström, som skulle överskridas om man körde den och akterpropellern samtidigt en lång stund.



Li-batterierna bör inte sammankopplas direkt med motorsidan vid laddning. Dels är det olika spänning och karaktär men framförallt kommer Li-batterierna belasta generatorn väldigt hårt.

"Sammankopplingsreläet" och dess (osäkrade) kablage har därför plockats bort och istället har två DC/DC-omvandlare (bilden) kopplats in via 100A-säkringar. Dessa tar - lite förenklat - ström från motor/generatorsidan och skickar in på förbrukarbanken.
Men enheterna är intelligenta och kan konfigureras helt via Blåtand/app. För att aktiveras måste dels motorn/tändningen vara påslagen, dels måste spänningen på motor/generatorsidan vara förhöjd (dvs som att generatorn laddar).

Generatorn kan lämna max 120A. DC/DC-omvandlarna  kan ladda förbrukarbanken med 30+30=60A, motsvarande max c:a 75A in. Då hålls maxlasten på generatorn en bra bit under dess märkström, en ström den bör klara även vid lägre varv (då den ju får sämre kylning).
Sedan är DC/DC konfigurerade att gå igång vid lite olika spänningar: 1:an går igång vid 13,3V men 2:an först vid 13,6V. Båda släpper direkt om inspänningen går under 12,8V vilket kan hända om Motorsidan plötsligt belastas av t ex bogpropellern.

Laddspänningen till Li-batterierna är också satt ganska lågt, 14,2/13,7V. "Smarta" saker som Bulkmode och annat är avstängt. Den lägre spänningen gör visserligen att batterierna "bara" laddas snabbt till 90-95%, men vi offrar gärna några procent mot att inte stressa dem. Det går ju att efterjustera senare via appen om man vill ändra.

Ankarkamera

På S35 är ankarinstallationen helt dold under badbryggan. Flott på ett sätt, men det är svårt att se om ankaret kommer upp "rätt" eller - när man ankrar - att det är fällt. I synnerhet via backkameran.

Men det är lätt avhjälpt med en liten vattentät inspektionskamera (via USB) för några hundralappar. På bilden är den monterad under fenderlisten, skyddad av ett 3/4 25mm-rör. Även kabeln går in innanför röret så inget "sticker ut".

Med båten i vattnet hamnar kameran 15-20cm över vattenlinjen (men den är som sagt IP68, vattentät).


Kameran har bra upplösning, men just denna har rent usel färgåtergivning (bilden går i gul/rött/brunt).
Fast det spelar ingen roll för funktionen, ankaret syns nu mycket tydligt på skärmen vid förarplatsen.

Åtkomst till värmarens avgasutblås och avgaslukt

Många "servicepunkter" är tyvärr inte åtkomliga på en färdig S35, då mycket sannolikt monterats på plats innan skrovdelarna satts ihop. Att man inte haft någon tanke (eller prioritet) på att kunna reparera och underhålla i efterhand är lite märkligt med tanke på den långa erfarenhet Viknes har av att designa och tillverka båtar.
För slangklämmor på slanganslutningar eller genomföringar är just sådana "servicepunkter" som skall gå att komma åt även i efterhand.

Vi har ibland känt avgaslukt i maskinrummet när värmaren används. Då den dessvärre även tar luften som blåses in i boutrymmena från maskinrummet (låt vara att det sker alldeles intill ett av luftintagen) känns det inte riktigt bra.

Själva värmaren kan visserligen nås genom att skruva bort en del av skottet under mittdelen av akterbänkssoffan. Men avgasutblåset (röd pil på bilden) är placerat c:a 1m längre förut, inklämt så långt bort det går och är alltså helt omöjligt att nå !  Det går inte underifrån heller, om man inte är dvärgväxt och vig som en gymnast. Och det är man inte.

Hade man gått akterut istället  med avgasslangen, hade utblåset kunnat sitta på skrovsidan bakom BB bränsletank (blå markering på bilden) och varit lättåtkomligt för service. Vår erfarenhet är dessutom att det är bättre att ha utblås nära aktern och inte mitt på, med tanke på långsidesförtöjning, båtgrannar o.s.v.

Lösningen blev att såga upp och montera en inspektionslucka. Den syns ju ändå inte när den främre delen av akterdäckets U-soffa är på plats.
Nu blir åtkomsten till avgasutblåset och dess anslutning väldigt enkel, trots den inklämda placeringen !

Mycket riktigt var slangklämman som håller slangen mot avgasutblåset inte ordentligt åtdragen, så det var nog härifrån avgaslukten kommit.




Ombyggnad av uppvärmning, VVB och defroster

Vi har tyckt att VVB är långsam jämfört med andra båtar och vår tidigare, NB870. Det är liksom ingen "fart" på uppvärmningen vid motorgång. Visserligen är den av fabrikat "Quick", men snabb är den definitivt inte....

Innan båten togs upp mätte jag vattentemperaturen på en av kylvattenslangarna i slingan, och den var betydligt lägre än motortemperaturen.

Något är alltså inte riktigt optimalt.


Vid närmare kontroll (vår båt saknar tyvärr dokumentation på hur kylvattenslingan är dragen) börjar jag fundera på hur det kan fungera överhuvudtaget. För defrosteraggregatet, som vattnet också passerar igenom, sitter ju monterat en halvmeter ÖVER motorn och expansionskärlet.

Dels är ju pumpkapaciteten/flödet på denna slinga från motorn ganska begränsad, dels bör ju ingen extern kylvattendel sitta högre än motorn/expansionskärlet om avluftning och annat skall fungera som tänkt.

Defrosteraggregatets installationsmanual är också tydlig på den punkten:
"För bästa effekt och vattencirkulation ska varmluftsenheten monteras lägre än kylvätskenivån i motorns expan
sionskärl"

Den högst belägna inkopplingen av externa kylvattenslingan är vid motorn visserligen försedd med en avlluftningsnippel. Men vad hjälper det om den inte sitter i högsta punkten ?

En lösning skulle vara att flytta ner defrosteraggregatet till skrovsidan framför septitanken, där den kanske skulle kunna få plats. Men det är mycket luftslang som i så fall skulle behöva dras om och en stor ombyggnad.

Skaffar istället en liten plattvärmeväxlare (med isolerande hölje), typen som man ofta använder i husvagnar och båtar med vattenburen värme. Letar man lite så finns de att köpa på nätet för hundralappar, inte mer.

Motorkylvattnet behöver nu bara gå i en väldigt liten slinga, som dessutom ligger mycket lägre än motorns högsta nivå.

Enda nackdelen är möjligen att systemet kräver en elektrisk cirkulationspump för den nya vattenslingan. Men dessa finns i överflöd på marknaden och i alla prisklasser, eftersom varenda bil med parkeringsvärmare behöver ha en sådan.

Den på bilden (för VAG-bilar) kostar några hundralappar på reservdelsfirma, är hyfsat tyst och drar inte mer än c:a 1A. Å andra sidan spelar detta mindre roll, då den ju bara skall gå när motorn är igång.

Min båthusgranne har en Saga 315.
Nyligen såg jag att han hade TVÅ avgasutblås från värmare. Visade sig att han hade en separat värmare för VVB (varmvattenberedaren), och kunde därmed fixa varmvatten för ett par dagar helt utan landström eller motorgång bara genom att köra den andra värmaren ett tag.

Varför har inte vi det ?

Nu när jag ändå höll på med denna värmeslingan blev det snabbt lite omtänk. På bilden är det hela uppritat schematiskt, men nu även med en Eberspächervärmare för vattenburen värme.
Den stora fördelen med värmeväxlarlösningen är ju också att värmaren slipper värma upp hela motorn när det vid stillaliggande bara behöver värmas för varmvatten.

Köper en riktigt billig begagnad Eberspächer D4W (ett mellanting mellan D3W och D5W) på internetauktion, en värmare som suttit i testbilar hos en svensk biltillverkare. Lite udda fågel kanske, men eftersom den bara använts för test och labb ser den nästan helt ny ut.

På bilden provkörs den i garaget, allt uppriggat med en pinnstol som bas, med delarna fastsatta med skruvtvingar.

Monterat och nästan klart (bilden är tagen i mittsoffans sittdel, akterdäckets U-soffa, med skivan mot värmarna i skrovsidan bortplockad). Dock saknas bränsleslang och avgassidan ännu. Strömförsörjningen är tagen från automatsäkringspanelen, säkring för just "extra värmare" (S35 är ju i alla fall elektriskt förberedd för dubbla värmare).

Denna vattenslinga har nu ett lättåtkomligt expansionskärl som sitter som högsta punkt (reservdel till bil, köpt på nätet för 200:-), vars konstruktion också säkerställer att eventuell luft kan evakueras.

Den nya cirkulationspumpen styrs ju via ett relä från motorns spänning för "tändning" (KL15). Inkopplingen är nu ändrad lite så den nu också går när vattenvärmaren är igång.
För att enkelt styra värmaren till/från har en ny knapp monterats i brytarpanelen ovanför pentryt.

Eftersom jag nu ändå tagit upp en lucka för att komma åt originalvärmarens utblås, kan jag lika gärna sätta den nya här också.

Dessutom är det bra med värmarutblåsen samlade så man slipper ha mer än ett ställe att undvika sätta fendrar m.m. på.

Nya värmaren går på ganska reducerad effekt/låg fart och kommer inte heller ha speciellt varna avgaser (mätte upp max 120°C intill värmaren). Likaså kommer den ju bara användas tillfälligt. Köpte därför inte en "marin" avgasljuddämpare (ockerpriser, 1300:- och uppåt !) utan nöjer mig med en billig värmeisolerande strumpa i glasfiberväv.

Utblåsen från utsidan, monterat och klart.

Visst kanske det hade varit snyggare med två exakt likadana. Men då hade jag behövt en extra övergång (till 28mm slang) och dessutom fått betala minst det fyrdubbla. Det är vad ett  originalutblås (med texten "Eberspächer") kostar.....