Dagbok, A-ford
dec- 2005
1/12 Svärfar hade utrustning för att kona bromsrör, så det slapp jag skaffa själv. Att kona rören gick snabbt......
....men att dra och böja dem rätt tog längre tid.
Gjorde små vinklar som bromsslangsfäste och använde sedan originalclipsen till Audi 100. Fast bromsslangarna är till en VW (de var längre), men det passade i alla fall.
Bromsoljebehållaren kan inte sitta kvar under golvet. 8 mm rör bränslerör passar i huvudcylindern, och med koningsverktyget gick det smidigt att göra en "fläns" som ser ut som originalbehållarens. 
En likadan flänsen blir också utmärkt i den andra änden, där en liten bit slang skall förbinda förlängsningsrören och behållaren.
Här är de färdiga förlängningsrören.....
3/12 ...och här är de monterade.
Hade sedan ett elände att få ut all luft, men efter 6 timmar och halva garaget nerstänkt med bromsvätska blev det bra (jo, jag har städat).
En hyfsad förgasare är ihopplockad av tre dåliga. Ur ett par mässingbitar blev det ett vajerfäste, här vid gaspedalen.
Förgasaren styrs normalt med länkarm, inte vajer. Det visade sig inte finnas returkraft nog att dra tillbaka spjäll och vajer till tomgångsläge, så det fick bli en extra returfjäder på spjället.
10/12  Styrsnäckan glappar något fruktansvärt. Nya bussningar hade kommit hem, men de visade sig inte passa alls. Axeln är 27,4 mm och mina glappande bussningar är 27,6 invändigt. De nya var 28,5 mm - nästan 1 mm större än mina "begagnade". Tror knappast de minskar så mycket när de pressas i, om de överhuvudtaget minskar alls i diameter...:-(.
Möjligen är min axel bearbetad i efterhand, men det finns inga spår efter det på den. Den är dessutom helt jämn i diametern (även där den inte vilar på bussningarna), så slitage är inte heller troligt. Udda modell ?
Fördelen med kataloger är sprängskisserna. Med sådana framför sig vågar man faktiskt riva ner rätt mycket med chans att få ihop det igen.
Jag lyckades justera styrväxeln så att glappet nästan är borta. Däremot är tätningarna inget vidare, men det lär de inte varit i original heller. 1928-29 hade en annan styrväxel som jag tror var fettfylld istället, men i denna skall det vara olja.
Problemet är att oljan skall ha viskositet 160W, vad jag förstår väldigt trögflytande. Var hittar man sådan ?!?
Lämnar styrväxeln för en stund. Ratten är sprucken, men ett tips jag fick var att reparera den med snabbepoxi och sedan lacka den. 
Här är epoxi på plats, återstår att vänta tills den härdat och sedan putsa.
Under tiden plockar jag bort de gamla spakarna för handgas och tändinställning. De kärvade rejält, men går det inte med lite våld så får man använda mer våld......

Istället sätts en blinkersspak från en Volvo Amazon fast på rattstången. Denna kommer att styra blinkpilarna, men har även helljustuta. Så småningom blir det en liten kåpa över mekanismen också.

11/12  Kunde inte låta bli att provpolera på kylarmasken. Tack vare att den gjordes i rostfritt stål (fr.o.m. just 1930 tror jag) står de sig väl. Som synes var det ett ganska tacksamt jobb :-)).
13/12
Nöden är uppfinningarnas moder. Den i efterhand inköpta högra stötfångararmen har fel vinkel längst ut. Troligen kommer den ifrån en bil som blivit påkörd. Men materialet är inte lätt att rikta, så vad gör man ?  Konstruktionen på bilden klarade dock jobbet, men inte med mycket marginal....

Det irriterande var egentligen att just denna stötfångararm är köpt av en erkänd A-fordsguru för dyra pengar. "Stämmer bara den långa bågen med din så passar den". Amatör som man är litade jag på honom, och kunde då inte tillräckligt mycket för att se att den andra vinkeln inte stämde. Dessutom har jag nu upptäckt att den är längre än den jag har, och stödet mot karossen var extremt kort. Tyckte dessutom det var felplacerat, men det dementerades. Men nu vet jag att det finns minst tre olika längder och lika många placeringar av stödet.

Se också längst ner på sidan.

 

Hade ett extrafäste mellan stötfångararm och kaross. Kapas det vid linjen och förses med en ny topplatta blir nog även den högra stötfångararmen användbar. 
Framskärmsstagen köpte jag däremot från en "likasinnad" till ett vettigt pris. Yttersta änden var visserligen avbruten på den ena, men det var lätt lagat. På bilden återstår bara att borra ett skruvhål i den nya delen.
18/12  Stötfångarna monterade. Bakstötfångarna är minst 20 år gamla, men efter lite polering ser de hyfsade ut. Även fälgarna/däcken har monterats. Det visade sig att alla utom ett faktiskt var ganska runda och raka.
19/12  Dörrarna och skärmarna var rätt rostiga. Gjorde en chansning och lämnade dem till företaget som fixat fälgarna för avblästring av ytrost och gammal färg. Dörrarna blev helt fantastiska - med lite spackling, slipning och grundning kommer de att vara klara för slutlackning.
Skärmarna är det lite mer jobb med. På bilden syns den värsta skadan (ena bakskärmen).
En del reparationer av skärmarna påbörjades på 80-talet. Tyvärr svetsades det friskt och det lilla extrahörnet mellan skärm och stänkplåten ovanför fotsteget blev fastsvetsad istället för bultad. Jag hade nog gjort detsamma, men det var så snett gjort att jag var tvungen att kapa isär skarven för att få skärmarna att passa på ramen.
22/12 Efter lite milt våld gick det att skruva ihop både skärmstag och lyktstag på framskärmarna. Ena framskärmen har grovriktats med hammare och slägga, nu återstår en del spackling innan baljan för reserven skall skäras ut.

Ärligt talat funderar jag på att sätta på nytillverkade glasfiberskärmar istället. Visserligen rätt stort avsteg från originalutförandet, men det har jag ju redan frångått.....

Men nu tar jag julledigt från bilprojektet !

29/12
Har plockat ner styrväxeln igen. Inser nu att utgående axel är bearbetad och huset försett med andra bussningar än original. Troligen är det gjort vid renovering på 80-talet, men tyvärr inte riktigt bra. 
Nåja, spelet i ratten verkar ändå gå att justera så det blir acceptabelt så jag kör vidare. Bara det blir stopp på oljeläckaget, som tydligen fanns mer eller mindre även när bilen var ny - tätningar saknas i original. 
Men för att få dit en packbox måste huset bearbetas. Jag är otålig och känner ingen på mekanisk verkstad, däremot har jag lite frässtål. Hålet skall fräsas upp från 28 till 35 mm med ett djup på min 7 mm (packboxens tjocklek). Med stadig hand och pelarborren som fräs gick det överraskande bra !
Givetvis blev ytorna grova och fräsningen inte helt rund. Kör därför sista halvmillimetern med Dremeln och keramiskt cylinderformat slipstift. Sist dras ett varv med ett koniskt slipstift för att lägga lite fas på kanterna.

Nu väntar jag bara på packboxen....

31/12  Packboxen kom igår. På grund av den knepiga dimensionen på min utgående axel blev den lite tajt, men det fungerar. Lyckas justera bort allt spel i mittläget, bara bussningsglappet är kvar. Det är nu nästan att det nyper lite i mittläget, men med inslitning och olja i alla delar kommer det nog att bli lagom. Dock är styrväxeln rätt sliten inuti, och ändglappet är desto större. 

Inser att konstruktionen med sina fjäderbelastade kulleder inte går att få helt spelfri när man rycker och sliter i hjulen (p.g.a. fjädrarna). Lägger därför inte ner mer arbete på styrningen just nu, utan ställer Toe-in och nöjer mig med det som det är nu.

Att leta delar.....

Jag har ovan skrivet om min besvikelse över delar som inte var i vettigt skick. Lite generaliserat vill jag nog påstå att det finns fyra kategorier privatpersoner som säljer delar till A-ford:

Ett av alla exempel är min resa till en respekterad A-fordsguru som skulle ha enormt mycket delar, bl a en otroligt fin huv. När jag kom fram efter över 30 mils enkel resa "hittade" han den inte. Mängden delar var också en stor besvikelse - det var mest några högar av bråte. Rutramarna, som jag förvissat mig om skulle vara OK, visade sig inte vara till en Fordor utan till en Coupé. Givetvis måste ju en som hållit på med A-ford i nästan 40 år vetat vart de hörde. Men det fanns en skrotad Fordor på samma ställe, men från den kunde jag inte få köpa något. Ett par dagar efter mitt besök hittade jag dock en annons på nätet av samma person - på just dessa Fordordelarna.

Som nybörjare på området litar man ju på de stora, kunniga. Nu efteråt funderar jag dock på om man drev med mig medvetet - jag var ju på väg att "fördärva" en bil istället för att originalrenovera den. Av den respekterade A-fordsperson som även varit generalagent för en bildelsfirma från USA, fick jag en del "tips" om vad man kunde köpa nytt och inte. Nu efteråt vet jag att det mesta var tvärtom:

En annan person hade jag kontakt med redan för 5 månader sedan. Mycket, mycket trevlig men några delar har det ännu inte blivit. Bilderna som skall ha mailats av en bekant kommer aldrig fram och jag har inte heller kunnat bestämma någon tid att träffas. Synd, för han lär ha haft några delar som jag inte hittar någon annanstans. Om han har något överhuvudtaget, vet inte vad jag skall tro. Har inte haft någon kontakt på länge nu, tyvärr.

Så här håller det på. Jag erkänner att man är dum och grön på området men också besviken. Att det fanns så mycket "vi och dom", prestige och annat hade jag inte trott. Men det är väl ett sätt att bedriva en hobby. Att jag inte är ensam har jag fått erfara, samma historier berättar många jag kommit i kontakt med. Och många som ringer på annonser jag själv satt ut är först mycket trevande och försiktiga för att känna efter om jag är en "originalare".

Tänker avsluta den här invecklade utvecklingen med ett par tips från en som dock ännu är rätt grön:

A-ford är ingen raritet. Det finns sannolikt flera hundratusen rullande bilar kvar !